Aftonbladet – 14 februari 1848, sida 2

Mr Noel, sade nu Georg, som till följe af ett löfte till sin onkel hittills iakttagit tystnad, men nu ej längre kunde hejda sig, ju förr detta besök är förbi, dess bättre, och sedan mina ögon nu blifvit öppnade för er verkliga karakter, får jag förklara, att hädanefter allt oss emellan är slut. Som det behagas,, svarade Noel med spelad likgiltighet; men det var nu frågan om den unga damen. Henne hoppas jag blifva nog lycklig få kalla min hustru, innan jag återser er härnäst. Hustru! verkligen! hvilken angenäm nyhet! sade Noel, hvars spöklika blekhet skarpt afstack mot den lekande ton han sökte bibehålla under hela detta samtal; men det är tid jag aflägsnar mig, för att ej vara till hinder. Ni skall med det första höra af mig, Georg, och ni, öfverste, kan vara förvissad om att jag skall medföra femhundra pund första gången jag far till er villa. Abberly hostade med detsamma, liksom betviflade han att betalningsdagen snart skulle infalla. En paus följde ... öfversten steg upp och ringde ... tystnaden fortfor ... en betjent öppnade dörren. God morgon, mr Noel, sade öfversten. God morgon, sir, sade Noel med det orubbligaste allvar och aflägsnade sig, gnolande på en italiensk aria. Louise, mrs Abberly och barnen återkommo nu till sällskapsrummet, och den rodnande flickan sökte att genom att glädtigt förebrå honom hans yttranden om henne under deras föregående samtal, skingra den förlägenhet hon varseblef hos sin så länge älskade Georg, hvari de andra äfven troget bistodo henne: Onkel,; sade ändtligen Georg, som ej längre kunde uthärda med den ovisshet, hvari han sväfvade rörande sakernas verkliga ställning, pblif allvarsam ett enda ögonblick och säg mig uppriktigt vidden af den förlust ni ådragit er genom mina för detta vänner, ty jag misstänker .. j Misstänker utropade öfversten. Jag har aldrig misstänkt någon af dem, Georg. Jag visste redan hvad de gingo för då jag satte mig ned med dem. Och likväl spelade ni med dem? Ja Visst, sade öfversten: Och lät er plundras af sådana skälmar ? fortsatte Georg.