Aftonbladet – 12 februari 1848, sida 3

ICIlleS ICUalt, SVIN rIv SioSinDade NOR alt tro på löften, och önska förekomma den blodsutgjutelse, som oundvikligt följer en strid med den väpnade styrkan, underkasta sig då, och häktas genast. De försigtigsre fly ur sitt fädernesland, brännmärkta med en vanfrejd, som lägger omätliga svårigheter för dem vid försöken att framdeles återvinna sin förra samhällsställning. De mellankommande framlägga reformer på papperet, som kungöras, med borgen för utförandet af de lugnade ländernas styrelser; men som aldrig vidare komma i fråga; och främmande legotroppar införas att kufva folket, under den blodiga hämnd, som nu står för dörren. Lån upptagas, dem folket efteråt kommer att betala, och samtliga deltagsrne i fredsmäklingsarbetet få hvar sin lott i kapitalet. Når allt såluada är väl bestäldt, dragas de intervenerande härarne tillbaka, under diplomatiska försäkringar om vederbörandes ytterliga omsorg att respektera okränkbarheten af de områden, som man nyss visat sig kunna våldföra onäpst, och om orubblig välvilja för de folk, hvilkas moraliska kraft och sjelfförtroende nyss blifvit krossade. ij Grefve S:t Aulsires tal om Ialien i franska pärskammaren innehåller försäkringar om his!oriska facta, så förvånande och ytterligt sanningslösa, att de verkligen sätta den diplomatiske veteranens rykte på spel. Enligt hvad Moniteuren härom förmäler, försäkrade nemligen den förre franske ambtssadören i Rom: 4) att italienska flyktingarnas landsflykt, ir 48534, var belt och hållet frivillig å deras sida, emedan dåvarande pifliga styrelsen icke gaf anledning åt någon, att taga ett sådant steg; 2) att när grefve S:t Aulaire lemnade Rom, fanns ingen enda statsfånge på fästet S:1 Angelo, och 3) att hvarken blod utgöts eller beslag lades på någon egendom, till följd af de oroligheter, som då ägt rum. Låtom oss nu se hvad bistorien vittnar i afseende på dessa uppgifter: Oroligheterna 18314 förekommo i östra delen af Kyrkostaten. Bologna var deras medelpunkt. De fångar, som gjordes sf österrikarne, hvilka, under förevändning att upprättbålla ordningen, beträdi det neutrala romerska området, äfvensom af Gregori XVI:s schweiziska legotroppear, var det icke rådligt att föra till Rom, hvarest anblicken af dessa offer sannolikt skulle retat folkmassan till försök att befria dem. Men befaliningar utfärdades den 414 cch 30 April 4834, från Rom, till samtliga departementernas hufvudorter, om kommissionsdomstolar, som skulle begynna sitt bestyr med att anteckna namnen på alla dem, hvilka tagit någon del i orolighetern2. I den sedermera, i påföljande Juli, utfärdade kungörelsen om amnesti, undantogos från tillgiften alla de, som varit invecklade i uppträdena den 42 Februari, tillika med 40 så kallade hufvudanförere, hvilka särskildt namngåfvos. När dessa italienska furstar, grefvar och ädlingar funno löftena om amnesti sålunda gäckede, och sökte genom flykten undkomwa de påfliga kommissionsdomstolarnes barmhertigbet, så kallas detta i franska pärskammaren en afrivillig land-flykt! Om de hade qvarstadnat, så skulle deras öde icke, på sätt grefve S:t Auiaire försäkrat, hafva blifvit att öfverlemnas åi franska legationen, för att under dess skydd kunna lemna landet; de skulle i stället hafva fått dela samma lott som Mariano Bevilacqua och Lorevzo Torelli, hvilka afrättades utanför Anconas murar den 26 Mars 18353; eller Georgio Simo, elier guldsmeden Manoni cch hans ssn, som dömdes till galererna för 40 år; eller Vescovi, som dömdes för 20 år; eller notarien Melloni, som dömdes till galererna för lifstid; eller 7 sndra, som vid ssmma tillfälle dömdes till kortare elier längre fängelse. Utom dessa hade 352 personer, hvilka litat på legatens i Ancona, kardinal Beivenutis, försäkran om amnesti, år 4831, och till följd deraf öfverlemnat sig i autoriteternas händer, blifvit inkastad2 i Civita Castellanas fängelsehvalf, och irgåfvo fåfingt en klagoskrift öfver det löftesbrott, för hvilket de sålunda blifvit offer. Uppkommen och understödd genom Orleanska husets helt och hållet dynastiska intressen, synes den nya alliansen erna uppställa sig likt den fordna gränsguden Terminus, för att hejda hvarj2 frisinnad rörelse, hvarje framskridande, i Spanien och Schweiz såväl som i Italien. Italien, menar grefve S:t Aulaire, må icke taga ett steg framåt utan Österrikes tillåtelse; Schweiz, menar hertigen af Broglie, har blifvit beskärdt med neutralitet endast på vilkor att förblifva söndragt och svagt. Det är splittradt i kantoner och halfkantoner, lika främmande för hvarandra, påstår bertigen, som Sachsen och Båjern; och alla försök af schweizarne att skänka if åt sitt edsförbund: att till den ändan ega en förenad militärstyrka, inre handeisfrihet, gemensamma medborgerliga rättigbeter, och ett sammanhängande uppfostringssystem — alla dessa nödvändiga steg till samhällsutbilnipg måste nekas dem, emedan de kunde gifva Österrike anledning till missnöje. — Förgäfves invänder man, att när Schweiz, för 45 år sedan, vilie revidera sitt edsförbund, och grefve Rossi, då en schweizisk medborgare, nu hr Guizots vän och Frankrikes ambassadör i Rom, sjelf uppgjorde planen dertill, hade hvarken Frankrike eller Österrike det minsta stt anmärka deremot. Det är förgälfves att nu i minnet återkalla detta fsctum ; ty europ2iska statsrätten, i afstende på Schweiz, har fått ett helt annat skick efter den nya heliga alliansens uppkomst. En lag, för särskilda syften, har blifvit antagen och undertecknad, och åt det frisinnade Europa är icke lemnadt något annat val, än att resa sig eller underkasta sig. : -—fQ msn -VV 4 OO ÅN CM -— — 208 jan AA je (AR DD a PN) in DD rm ss BO fnissa —————— — Redaktionen har blifvit af hr direktören Borg anmodad nämna, att det vid Bildningscirkelns sammankomst sistl. söndag af honom upplästa poem icke, såsom förut uppgifvits, var af honom författadt, utan var det af Onkel Adam vid sista soireen för litteratörernes och artisternes pensionskassa hållne föredrag, Hvardagslifvets Romantik. ee Mm BA MmM dd MM pj Tr FR UA ÖH PB em -O Oo Fn OÖ Mm