Aftonbladet – 12 februari 1848, sida 2

got afgörande steg, och han är af samma tanka som jag, att det ej går an att ni ännu en gång råkar miss Ånstruther. Yerkligen! sade Georg, skiftande färg. Detta var säledes mr Noels tanka ? Vid min heder skulle jag ej råda detsamma om frågan gällde min egen syster. Kan ni väl tro, Noel, sade öfversten vändande sig förtroligt till denne, att min Värde brorsson efter förliden aftons hjeltedater har ansett sig böra tillskrifva mig, hans onkel, en predikan så lång som trots någon metodistpredikants, hvari han råder mig att lemna London och återvända till mitt fädernegods ? Och lemza miss Anstruther till honom, gissar jag? sade Noel. Kan ni förstå huru det är möjligt att man kan sitta i ett hotell vid Grosvenor Equare och hålla loftal öfver naturens skönheter? fortfor den gamle gentlemannen. Ha! ha! ha! skrattade Noel. Mr Noel, sade Georg, pmin onkel är både genom slägtskap, ålder och om ni så Vill genom erfarenhet berättigad att föra ett dylikt språk till mig, men ingen utom han skall göra det, eller jag tillåter att någon obehörig glädtighet på min hbekostnad, med roindre jag skall upptaga den som — Som ni väl väntar att mr Dyson och hans vänner skola upptaga cert uppförande i går,, sade öfversten. Jag är lika pligtig som villig att gifva hvar och en upprättelse, så snart jag blifvit öfvertygad om deras rättighet att fordra den. Att Dyson är en gentleman, kan man ej betvifla sade Noel, och ehuru det var ett fult streci af honom att låna Dallimore edra hästar att bortföra lady Frances, skulle ni likväl ej hämnats på det sättet. as Hvad! utropade Georg, Är då all er vänskap lika bedräglig? Visst icke, sir, sade öfversten allvarligt; jag är öfvertygad att mr Noel är varmt tillgifven ert intresse. Han har med den största delikatess berättat mig den förlägenhet, hvari pi råkat genom det minst sagdt oförståndiga lefnadssätt ni fört, och råder att ni skaffar er en löjtnantsfullmakt i något