Aftonbladet – 10 februari 1848, sida 1

är under anläggning, hvarföre ock en eljest ar den stora förbrukningen påkallad nedsättning i den å berörde slags garn gällande införseltullen nicke nu synes böra föreslås o. s.v,. Hr föredragenden har således först erkänt, attdet för väfveriernas skull icke går an att belägga garoet med 23 procent, och vidare, att den stora förbrukningen af garn påkallar en nedsättning, men den omständigheten att en enskild person eller, ett bolag förklarat sig hafva för afsigt att anlägga ett nytt garnspinneri, har utgjort en tiilräcklig anledning att utan vidare betänkande frångå Igrundsatsen. Då den omständigheten, att garn Iskulle komma att spinnas inom landet tillräcklligt för behofvet, utgjort skälet, hvarföre en leljest såsom angelägen ansedd tullnedsättning ej Iblifvit föreslagen, hafva br föredraganden, och ljemte honom äfven samtlige öfrige ledamöTterne af statsrådet tydligen förbisett det väIsendtliga i frågan, nemligen: att väfnadsinduIstrien må hafva tillgång på garn till ett sådant I pris, att icke täflan med utländska bomullstygsIfabrikanter för dem blir omöjlig, men att då det ifrågavarande slaget garn ej tillverkas vid Imer än en fabrik, så lära dess egare icke nedsätta sitt pris under det högsta möjliga, som Ide genom den öfverdrifna skyddstullen kunne I erhålla. I Min mening är icke att nu ingå i närmare Ibedömande i hvad mån denna frågas behanding vid föredragningen visar den noggranna lomvårdnad om eller afseende på det allmänna intresset framför några få enskildas, som billigt Ikan fordras, förutsatt att de af mig framställda lanmärkningar finnas grundade; men deras framställande bör åtminstone kunna utgöra en giltig anledning för Bevillningsutskottet och Ständerna, att egna åt denna punkt en sorgfilligare uppmärksamhet, än den synes hafva tillvunnit sig hos Konungens rådgifvare. Lyckligtvis är jag i tillfälle att härvid tillika lintyga, att andra artiklar förekomma, i afseende hvarå det allmänna intresset icke blifvit efter: satt för det enskilda. För tvenne år sedan anlade jag, tillsammans med en annan person, här li hufvudstaden, en fabrik för tillverkning af i Isvafvelsyra , hvilken, likasom det tillämnade i bomuilsspinneriet i Götheborg, afsåg att kunna ;fournera hela rikets behof af eit fabrikat, som står till åtskilliga tekniska näringar uzagefär i samma förhållande, som bomullsgarnet till väfInadsindustrien. Det är nemligen, för att nyttja Ihr föredragandens uttryck om den sistnämnda lartikeln, lika med denna en vara, som, ehuru Ii någon grad förädlad, likväl utgör ett råämne för ytterligare fabrikationer. Före denna Ifabriks anläggning erhölls svafvelsyra här alIdrig till billigare pris än 35 sk. rgs pr skålpund; och för ej många år sedan kostade den 8 sk. banko. Så snart fabriken kommit i gång, nedsatte vi genast priset på varan till 4 skill. rgs, och i större partier till 3 sk. 9 rst. Det oaktadt har regeringen, med afseende på denna artikels stora nytta och användbarhet för en mängd näringar, föreslagit nedsättning af tullafgilten, ifrån 6 rst. pr skålpund, som den utgör för närvarande — för några år sedan utgjorde den ännu 4 sk. banko — till 4 rst. Jag beklagar mig icke öfver en sådan nedsättning, emedan jag hoppas, att varan med omtanka och god tillsyn skall kunna utan förlust fortfarande tillverkas äfvenpf vid den föreslagna, särdeles låga tullen, ehuru det är begripligt, att förtjensten är högst ringa med den kon-: sumtion, hvartill densamma är inskränkt; men hvarföre skall icke samma princip äfven tilllämpas i afseende på bomullsgarn, der priset är af ett långt vidsträcktare inflytande? På grund af det anförda föreslår jag, att tullen på hvitt bomullsgarn må nedsättas till A sk. 6 rst. banko per skålpund, som, med tilllägg af öfriga omkostnader, i allt fall blir en högre afgilt, än den i tyska tullföreningens taxa fastställda för garn, som införes i dithörande tyska stater, nemligen 5 rdr 24 sk. banko per contner om 410 skålpund, i ett för allt räknadt. Det är i min öfvertygelse absolut nödvändigt, om den svenska bomullsfabrikanten skall kunna täfla med de tyska fabrikanterna och emotstå verkan af smugglingen på våra vidsträckta kuster, att den förre icke har att erlägga högre tull på garnet än den sednare. Erhåller den svenska väfvaren garnet emot en sådan tull, så är det g:nska sannolikt, att den svenska väfnadsindustrien äfven skall uppblomstra, under den förening af skicklighet och sparsamhet i lefnadssätt, som äger rum inom våra husslöjd dkande provinser. Men den som något känner ill huru:om, vid den stora allmänna konkurer.sen, möjligheten för en näringsgren attvara ller icke vara, numera uti den stora marknalen ofta kan bero på ett runstycke mer eller nindre i priset på en aln eller ett skålpund, nåste äfven inse, att en sådan väfnadsindustriens ippkomst blir rent af omöjlig, så framt icke ullen på garnet blir betydligt lägre och detta j blott på papperet, utan i verkligheten, än ullen på väfnaderna. Jag utber mig nu slutligen, att ett ögonblick I taga i betraktande den invändning, som tillfventyrs i bomullsspinnarnes intresse kan göras mot en sålunda föreslagen nedsättning, nemlien att de icke skulle kunna bestå dermed, ler hafva en skälig ränta på sitt kapital. enna invändnings giltighet torde dock undanidjas, om man besinnar: 1:0 Att den svenska spinnaren eger tillgång I alldeles samma slags machiner, som den ngelska fabrikanten, och 2:o att den skilnad af högre rånta å kapitat här än i England, som i allmänhet kan äga im, ehuru icke för närvarande, mera än otväges, dels af tillgång på vattenkraft hos s för billigt pris, dels också af högre arbetsner här än vid de engelska spinnerierna. en härtill kommer ännu en annan omstänhet, af största betydenhet, nemligen: 3:0 att de svenska, garnfabrikerna få spinna tt och dag, då den engelska fabrikanten der2ot, för arbetarnes skull, är förbjuden att låta KA