hut Arta höet kat OLURUNUVUAS HALTAR DHAILIARA TViRAU som förbud. Man finner visserligen straxt efterå!, att en så beskaffad handelsfrihet, nemligen utan alla inskränkningar, icke varit åsyftad, och den. ifrågavarande ordställningen har således icke något inflytande i hufvudsaken; men för den händelsen, att Bevillningsutskottet skulle ämna följa den af hr chefen för finansdepartementet gifna ledning, vid uppställningen af motiverna till den blifvande tulltaxan, torde det vara skäl att undvika den anmärkta oegeniligbeten i uttrycket. På pag. 4 af den tryckta handlingen finner man, att Kongl. Majt under d. 23 Mars innevarande år uppdragit åt cheferne för civiloch finansdepartementer, presidenten i kommerskollegium, generaltulldirektören, samt kanslidepartemenschefen i generaltullstyrelsen att uppgöra förslag till förnyad tull:axa, efter nödiga upplysningars Enhemtande af sakkunnige personer, dervid borde, bland annat, niakttagas att pinförselsafgifterne blefve bestämda med hänsigt å ena sidan till konsumenternas billiga fordringar, !och å den andra fill det skydd, som inhemska producenter och tillverkare unader nuvarande förhållanden skäligen kunde påräkna,. På pag. 19 förekommer ock, att tinl nödig ledning vid granskningen af sjelfva tulltaxan och förhållandet af de förändringar deri och de dertill hörande underrättelser, som kunna finnas af behofvet påkallade, upplysningar, inhemtade af vederbörande tulladminietrationer härstädes och i Götheborg, samt pi öfrigt meddelade af vetenskapsmän, handlande och näringsidkare, rörande varornas värden, art och lämpligaste förtullningssätt m. m. blifvit af beredningen begagnadepn. Då af dessa tillkännagifvanden kan hemtas fullt skäl till den förmodan, att den omförmälde beredningen icke uraktlåtit, att af de trafikerande och andra sakkunnige förskaffa sig fullständig kännedom om, i hvad mån samtlige de i tulitaxan upptagne artiklar kunna ingå, dels i den omedelbara förbrukningen af konsumenterra, dels ock såsom materialier i landets industri, så måste detwäfven vara representationens rätt och pligt alt tillse huruvida sådana upplysningar blifvit begagnade på ett sätt, att den föreslagna förändringen i nuvarande tullagstiftning kommer att leda till den fördel för det allmänna, som borde vinnas. Under erkännande att sådant i flera fall egt rum, är det likväl mångens öfvertygelse, att de föreslagna tullbestämmelserna i flera andra, och deribland några af de aldra vigtigaste artiklar, stå i strid dels mot vissa allmänt kända faktiska förhållanden, hvilka kanske icke hade bordt förbises, dels ock mot de antagna allmänna hufvudgrunderna. Till nörmare utveckling af nyssnämnde allmänna bufvudgrunder :har chefen för finansdepartementet åberopat en af 4839 års tullkommitt uppställd klassifikation, enligt hvilken utländska varor, vid införsel i riket, borde antingen befrias från tullafgift, eller beläggas med en mer eller mindre hög taxa. Bland de varuslag, för hvilka denna kommitt ansett tullfrihet böra ega rum, förekoram2, under 4:de punkten, sådane råvaror och. enkla beredningsämnen för näringarne af konst1 flitern, som äro af mera produktif beskaffenhet, eller i hvilkas förädling ingår ett större ar-. betsvärde. Deremot finnes ett annat slag afl, artiklar, om hvilka kommitteen icke utlåtit sig huru de borde betraktas, fastän de äro af detl allra största inflytande på landets egna närin-; gar, och följaktligen förtjena att blifva föremål l för den noggrannaste pröfning; nemligen allal sådana varor, som, till en del förädlade, likväl icke omedelbart förbrukas af den egentligajj konsumenten, innan de undergått en ytterligare bearbetning; och det är egentligen af dessa artiklar, i afseende hvarå det afgilna förslaget synes mest bristfälligt. Il Detta inträffar synnerligen i afseende på alla , de särskilda artiklarne under rubriken Garn, hvilket af det efterföljande skall ådagaläggas. ; Sedan en iuförseltull af 25 4 å varuvärdet blifvit, enligt hvad a! statsrådsprotokollet synes, i allmänhet antaget såsom maximum af tullbestämmelserna för till förbrukning fårdiga artiklar, och hvilken grundsats jemväl tillämpas i afseende på väfnader, har hr chefen för fiRansdepartementet, såsom man ser af den tryckta handlingen pag. 33, i afseende på art. hvitt omullsgarn, yttrat, att nyssnämnde tullpreCent (23 proc.) dock icke skäligen lärer böra lillämpas å en vara, som, ehuru icke i ringa mån förädlad, likväl utgör ett råämne för den både såsom fabriksnäring och husslöjd inom landet vidt utsträckta tillverkningen af bomullsväfnadern. x Ingenting kan vara statsekonomiskt sannare 9; ller mera tillfredsställande, än denna åsigt..; Jen är så sann, att en hvar obestridligt måste d se, att om samma tull sättes på den vara, te som utgör råämne för en fabriksnäring och fö usslöjd, och på produkten af denna fabriksäring eller husslöjd, så saknar den sednare lt särskildt skydd af tullagstiftningen samt efinner sig i en försvagad ställning emot den tländska medtäflar, samt detta i samma mån er?, som de utländska täflande produkterne unna med någon fördel utgöra föremål för muggling. Det vill här med andra ord säga, tt om tullen på bomullsgårn är lika hög med ullen på bomuilsväfnader, så måste den in-. emske väfvaren hafva den största svårighet t täfla med de utländska väfnadsartiklerne, id hvilkas införande tullförfattningarna desstom lättare kupna eluderas, än sådant kan e vid införsel af garn. tul Skulle åter tullsn På garn sättas högre ibli rocent af värdet, än tullen af väfnader aflke mma slags garn; så är det klart, att man lrec rigenom med ers gifver dödsstöten åt hela n väfnadsindustri, hvarmed både fabrikerna ; h husfliten sysselsätta sig, emedan utländska nader i sådant fall, äfven med ordentligt belande af den åsatta tullafgiften, alltid måste gar inna säljas till lägre Pris än de inhemska,lsto vilkas riämne blir dyrare.