Aftonbladet – 9 februari 1848, sida 3

BLANDADE ÄMNEN; FÖRBÄTTRING AF BOMULLSERUT TILL BERGSPRÄNGNING. Vid franska vetenskapsakademiens sammankomst den 47 Januari föredrogs en uppgift härom från en bergverksingeniör, Combes, som uttänkt och verkställt förbättringar. Denna grundar sig derpå, att bomullskrutet vid afbrinnandet utvecklar en stor mängd koloxidgas,:som icke tändes af brist på syre. Derigenom bortslösas dels explosif kraft, som kunde tillgodogöras, om gasen afbrunne, dels sprider sig denna gas och förgiftar luften i grannskapet, hvilket kunde blifva betänkligt i grufvor, kasematter och mellan skeppsdäck, i fall bomullskrut der begagnales. I en remna, som åstadkommits genom ett bergsskott om 6 hektögrammer (balftannat skålpund) bomullskrut, fanns genast efter skottets lossande ännu så mycket otänd koloxidgas qvar, att när en tändsticka hastigt ditfördes, uppflammade långsåt remnan en blå låga, som småningom nedsjönk i djupet af remnan och följdes af en ny explosion, genom den under tiden rneduti remnan uppkomna inblandningen af syrgas ur yttre luften. För att skaffa bomullskrutet nödigt syre till den öfverskjutande gasens förbränning, försökte Combes åtskilliga tillsatser, såsom chlorsyradt kali, vanlig salpeter och natronsalpeter; slutligen fann han en blandning af de två sistnämnda salterna tjenligast, i det förhållande, att 40 vigter bomullskrut genomarbetas torrt med en sammanrifven blandning af 8 vigter vanlig salpeter och 7 vigter natronsalpeter. Denna blandning, hvari det kostsamma bomullskrutet endast ingår till ?; och de 3, utgöras af mindre dyra ämnen, gör samma verkan, som: om hela blandningen bestode af bomullskrut, eiler motsvarar 3 gånger sin vigt gevärskrut och 4 gånger sin vigt sprängkrut, och den ekonomiska vinsten är följaktligen ej obetydlig. Koloxiden förbrinner äfven fullständigt, så att någon för helsan eller genom sednare explosioner äfventyrlig återstod ej uppkommer i grufvor eller andra instängda lokaler. Vid samma session framlades prof på en annan variation af bomullskrut, uppfunnen af d:r Meynier, professor vid medicinska fakulteten i Marseille. Den bestod dels af bomullslärft, dels af linneoch hamplärft, som blifvit explosift genom samma behandling som användes för att gifva kardad bomull denna egenskap. Det afbrinner nästan på samma sätt och upder samma företeelser som vanligt bomullskrut; men har tillika den egenskapen att vara starkt elektriskt, så att dylikt lärft kan begagnas till elektroforer. — SVAMPAR I SIDENTYG. En engelsk tidning innehåller följande uppgift, som Stockholms Dagblad upptagit i dag. Ena sidenfabrikant erhöll från sin färgare en stor qvantitet varor, som voro fulla med fläckar, och hotade honom med rättegång, om han icke ersatte skadan. Färgaren nekade till all ersättningsskyldighet, och Enu öfverlemnade man det förderfvade sidentyget till undersökning af kemister. Dessa funno dock ingenting, till dess en af dem fick det infallet, att begära mikroskopisk undersökning af en berömd naturforskare, hvilken genast upptäckte, att fläckarne härledde sig från ett eget slags svampar med alldeles samma kännetecken, som de, hvilka finnas på sjuk potates. Nu upplystes, att all skadan härledde sig från fabrikanten och icke från färgaren, ty den förre hade vid fabrikationen begagnat stärkelse, förfärdigad af sjuk potates.