Aftonbladet – 9 februari 1848, sida 2

dock icke egentligen meningen; emedan äfven, här ganska mycket kan ligga inom eriarenhe-l ten och synkretsen hos hvar och en, som har något omdöme och vana att tänka istatsmannaamnen. Vi syfta egentligen på den omständigheten såsom anledning till den framställda tankan, att, sedan icke så få år tillbaka, en allvarsam, ja, msn kan säga stundom ganska häftig strid föregått emellsn de respektive försvararne af den stora och den lilla flottan, mellan det så kallade örlogsvapnet å ena, och skärgårdsvapnet å andra sidan, mellan värn som seglar) och värn som ror, om företrädet i nytta och ändamålsenlighet för landets beskydd af det ena eller det andra, relatift till hvad nationens krafter kunn: åstadkomma. Vi hafve ingslunda det öfverdrifna anspråket att vilja fälla något utslag uti en sådan tvist, deri män af facket äro af så olika tanka, utan endast att anmärka, att den, såsom det synes, ännu oförmin:kade ihärdighet hvarmed striden föres, och de flere väsendtliga anmärkningar, com de stridande hafva a:t framställa mot hvarandras uppgifter och slutsatser, göra det föga sanno Lukt, att de ännu på länge skola komponera sig med hvarandra. Imedlertid hafva tillräckligt minga, äfven för det profana förståndet lättfattl ga omständigheter bl:fvit framdragn2, som obestridligt tyckas visa, å ena sidan, att ett seglande försvar, som nsamt vore tillräckligt emot en öfverlägsnare fiende i Öster:jön, icke ens är att tänka på, för en nation med våra jemnförelsevis små krafter, om vi än må stimul:ra dem till den högsta möjliga potens genom skaldernes besjungande af vår tapperhet; och å den andra Lkaledes, att en roende flotta ensamt lider af vissa ofullkomligheter, som hindra den, att begagnas i öppna sjön annat än undantagsvis och dessutom konsumerar mycket folk. Bredvid dessa båda data tycker men sig med en ganska vanlig slutförmåga likaledes kunna aga för gifvet, att ångan med tiden kommer att utgöra den förmedlande principen emellan de två pämnda motsatserna och deras ensidighet, och så tillvida instämmer detta äfven med utgångspunkten för den kungliga propositioner, som afser att basera försvaret på en ångflotta, i den mån de gamla skeppen af ålder försvinna och måste slopas. Men det är en gammal erfarenbet, att man kan vara ganska nära intill den rätta häritriden, utan att ändå lyckas bitta på den, och detta torde äfven här vara bändelsen. Se här hvarföre: Oaktedt alla sjöfarande nationer äro ense derom, att ångan måste ingå såsom biträde i sjöförsvaret, i synnerhet der fråga icke är att kryssa på aflägsna haf, utan blott att försvara egna kuster och farvatten, så kan deck dess användande såsom krigsvapen ännu säges vara helt och hållet i sin barndom. Det bästa och ovedersögliga beviset härpå är, att det ännu finnes ett stort antal personer af facket, icke bott bär, utan ock i Englend, som rent af bestrida åpgfartygens användande sisom ett hufvudvapen till sjös. Också har det ännu ingenstädes lyckats att konstruera något krigsångfartyg, som icke kan löpa fara att i en verklig sjödrabbning se sitt machineri demonteradt eller bragt i overksarchet af några få skott, om de träffa riktigt. Eller hafva de försigtighetsmått, som man i detta aseende uppfunnit, ännu sträckt sig längre än till blotta experimenter? Denna fråga lärer utan mycket misstag kunna besvaras med nej. Men under ett sådant förhållande, då man bar för sig vissheten att en gifven ide kommer att blifva framtidens, ehuru tillämpningen ännu befinner sig i experimenternas stadium, men likväl med alla de förhoppningar om en lyckLig lösning af svårigheterna, som kan hemt:s från den omständigheten, att vetensk:pen, industrien och de politiska makterna alla gemensamt hafva elt lika lifligt intresse att få dem undanröjda, äro icke då stora skäl för handen för en nation med Sverges inskränkta tillgångar, att se tiden 2n ännu nägra år, låta andra nationer betala experimenterna, för hvilka de icke af oss fordra någon ersättning, och sedan taga del i frukten derat? Trenne skäl synas tala för ett sådant handlingssätt: 4:o Finnes intet slags anledning, hvarföre vi skulle kunna hafva att befara krig med Ryssland under de kommande trenne åren, hvilket är det enda vi i sådant hänseende behöfde frukta; 2:0 Ait det är först helt nyligen, som nationen börjat något vakna ur sin till fullkomlig dvala gränsande lojhet och tafatthet iafseende på jordbrukets förbättring och framskridande i andra industriella yrken, sed:n hela den politiska afdelningen af de framfarna tidernas regerimgskonst under flera generationer förnämligast varit sysselsatt att demoralisera och förslafva folket, att bryta den energi, som aldrig kan finnas utan i förening med frihet och yttranderätt, och att basera sin makt på en social byggnad, som snart sagdt endast bestått i en sammangyttring af skrån och förbud i alla riktningar, under det stryk likaledes på alla håll skolat utgöra den egentliga och yttersta dr:ffjedern: ro om so am arm ågon cÄäcAM diciNnlin: stretvk inom