Aftonbladet – 9 februari 1848, sida 2

man öfverenskommit att spisa middag. Denna öfverenskommelse var honom så mycket obehagligare, som hans onkels myndling då omöjligen kunde deltoga i sällskapet och han ej vågade tänka sig möjligheten af att hon skulle lemnas ensam hemma tillsammans med Noel, till hvilken sednare Georg dock beslöt sända den enträgnaste bjudning. Jag gissar, Georg, att vi få bjuda Mead och Dalby hit till middagen i morgon ? sade Dyson. Ja visst, Arthur, ty eljest lära vi väl ej kunna få ihop något spelbord. Jazg nämnde deras namn för er onkel, som yttrade en särdeles önskan alt göra deras bekantskap. Skicka då framförallt bjudningen till dem i tid, ty min onkel får ej finna sig bedragen i sina förhoppningar. Ja, han är en verklig krona bland onklar!, utropade Dyson, en riktig prydnad för vårt tidehvarf! Deri sade ni sannt, Arthur; men jag har temlig reda på hans förmögenhet, och han tyckes mig drifva sin frikostighet alltför långt. Hvad ba vi dermed att göra? Han har sparat så länge att han ledsnat dervid, och när qvinnan en gång får makt med hjertat, flyger förståndet sin kos. Miss Anstruther är ej i stånd till något brott eller några dårskaper, Arthur, sade Georg: D.t tror jag ock. Dårskapen är er onkels, och att begagna sig deraf, är visst intet brott. Låt mig ej mer höra sådant tal, Arthur. Vi äro nu framkomne och behöfva båda gå till hvila. Hvad miss Anstruther är, återstår att bevisa; hvad min onkel är, är redan bevisadt, och ej ett ord, som kan vara förklenande för hans karakter, får i min närvaro yttras — och nu god natti De båda vännerna åtskiljdes nu; Dyson öfvertygad, att om den unga damen förstod att spela sina kort väl, skulle hon innan kort blifva mrs Arden, en händelse, för hvilken alla de, som lefde På hennes beundrares bekostnad och genom hennes inträde i huset som herrskarinna behöfde. befara att blifva ördrifna ur det förlofvade landet, fruktade framför allt annat. Att afvända ett sådant ondt, var naturligtvis nu lika mycket Dysons syfte, som då lady Frances hotade den lyckliga kolonien med en-fulls komlig omstörtning, och han uppkastade derföre, innan han gick till sängs, alla möjliga förslager att a Noels afsigter på Louise. gynn ger p ige (Forts. följer.)