Aftonbladet – 9 februari 1848, sida 1

— Det mycket omtalta återförvista tryckfrihetsmålet emot utgifvaren af Söndagsbladet, Eduard Sjöberg, är nu ändtligen afdömdt, sedan det efter återförvisningen å nyo förevarit hos kämnersrätten sju gånger, i anseende dertill att Sjöberg ej kunnat auträffas med kallelsen. Sedan juryn i lördags eftermiddag hunnit blifva komplett, sammanträdde den, då kämnersrätten, till åtlydnad af högsta domstolens utslag, framställde tvenne särskilda frågor till dess besvarande, och hvarigenom särskildt borde bestämmas först huruvida svaranden gjort sig skyldig till brott emot 3 8 8 mom. tryckfrihetslagen med tillämpning af de rum i missgerningsbalken, som handlar om angrepp å heder och ära, och sedan huruvida de åtalade artiklarne, ehuru ej gående å heder och ära, likväl vore skymfliga och förklenliga. Vid jurymännens uppropanoe begärde tvenne af svarandens jurymän, distillatorn Renström och notarien Boman, att få afsäga sig jurymannabefattningen, dervid den ene uti ingifven skrift motiverade rättigheten till eE sådan afsägelse på de samvetsbetänkligheter, som måste uppstå att deltaga i afdömandet af en sak som denna, sedan svaranden redan på förhand blifvit straffad genom ett så långt fängelse. Jurymännen fingo i anledring häraf tillsägelse att afträda, medan rätten öfyerlade till det beslutet, som för dem åter inkallade afsades, att den begärda afsägelsen afslogs, så mycket heldre, som de nyssnämnde herrarne voro här närvarande och ej kunde förevisa något laga förfall. Notarien Boman förklarade då för sin del, att i anseende till rättens nu afkunnade beslut finge han förklara, att ehuru han skulle till åtlydnad deraf qvarstadna, så komme han dock att undandraga sig att afgifva någon röst. I anledning häraf fingo jurymännen åter afträda, hvarefter rätten ålade såväl notarien Boman som hr Renström vid 46 rdr 32 sk. bko vite, att jemte öfrige jurymännen afgifva yttrande öfver de framställda frågorna. Efter dessa förberedelser sammanträdde juryn och åtskildes en timma derefter, samt öfverlemnade till rätten svaret försegladt. Sedan detta svar blifvit öppnadt, inställdes Sjöberg i går förmiddag, då rätten, under förmälan att juryn besvarat den första frågan med nej, men den andra med ja; d. v. s. dömt Sjöberg att straffas med en månads fängelse vid fångkost, och offentlig afbön till kyrkoherden Ekdahl. Utslaget är underställdt hofrättens vidare pröfning; men imedlertid blef Sjöberg, äfven nu, genast häktad och fördes upp till smedjegården. Utan att göra någon anmärkning vid sjelfva utslaget, kunna vi dock icke underlåta att yttra vår förundran öfver detta sistnämnda förfarande, att då Sjöberg blifvit dömd till en månads häkte, och utslaget är underställdt, likväl låta arresten genast begynna, hvarigenom Sjöberg i sjelfva verket möjligen kan få sitta inne tre månader i stället för den ena ådömda. Det är väl sannt, att detta mildras af den liberalitet, som förmodligen kommer att visas Sjöberg, nu lika som förra gången, då han, enligt hvad man vet, och han sjelf lärer hafva tillkännagifvit i tryck vid något tillfälle, var så litet generad af arresten, att han kunde hela tiden fortsätta Söndagsbladets redaktion från Smedjegården, och för detta ändamål när som helst emottaga besök af de personer, som skaffade materialierna; men i alla fall är det ganska svårt att se något skäl, än mindre någon nödvändighet att genast häkta, ja! vi förstå icke ens hvartill det skulle tjena i något afseende. Det värsta som möjligen hade kunnat äfventyras, genom att lemna Sjöberg på fri fot, hade varit om han rymt sin väg för att undvika afbönen; men månne detta varit någon så stor förlust för landet, att det var nödigt förebygga densamma? Till och med hr kyrkoherden Ekdahl; som der skulle förlora mest, hade i sådant fall troligen icke vidare brytt sig om saken. Sednare på dagen mottog Sjöberg på Smedjegården besök af magister Johansson, som lärer vara hans egentliga rådgifvare i afseende på redaktionen af Söndagsbladet, särdeles i hvad utfallen emot Aftonbladet beträffar. ——— AA