Aftonbladet – 8 februari 1848, sida 2

— Dagligt Allekandas Vinterbladsförfattare bar i går under namn Stut-liqvid med Bondeståndet sökt göra upp den bekanta Barkarbyaffåren, hvilket också måste vara gansha lätt, sedan ena parten förklarat sig vilja låta saken fallaa Vi lycsönska imedlertid till det goda förstånd emellan de begge makterna, hvilket, som vi hoppas, ifrån denna slutliqvid skall datera sig och kanske blir lika lycklig till sina följder, som sjelfva freden i Tilsit. Imedlertid är det klart, att vår vresige vän i D. A. icke utan vederbörliga slängar åt Aftonbladet kunnat uppgöra sin affår. Således framkastar han, att Aftonbladet skulle hafva insinuerat, det han (W. B.) vore uppfinnaren af becksöms-stöflarna, hvilket är påkostande för oss att höra, då vi visst aldrig hvarken tänkt eller sagt något så ohistoriskt, helst då W. B. icke en gång var med då krutet uppfanns, mycket mindre vid en ännu vida äldre invention. Skämt åsido, beklaga vi eljest, att icke W. B. med mera lugn läst hvad A. B. d. 24 Jan. sagt i ämnet, då det yttrade sina betänklighet.r vid Bondeståndets beslut, i det bekanta plenum, att afslå alla de sedan sista riksdag hvilande grundlagsförslagen. Vi hafva der redan från början talat i sjelfva den sak, hvilken W. B. nu så illa beskärmar sig öfver, att vi skulle bafva omfarit; och hafva vi icke i anseende till den (-aken) förnämligast instämt i W. B:s egen mening? — För öfrigt vore det ganska besynnerligt, om man icke skulle kunna få yttra sig klandrande öfver tonen och skrifsättet i en artikel, utan att tillika vara pligtig aftrycka hvad simma artikel innehåller i resonnemangsväg. Hvar och en vidrör hvad ban finner värdt att vidröra, och lemnar det öfriga i godo. Winteibladsmannen har äfven gronderat Aftonbladet derföre, att det redogjort för ståndets diskussion angående dennma fråga. Saken hade imedlertid blifvit en cause clebre, hvarom talades i hela staden. Då alla önskade veta hvad Bondeståndet sagt derom, se vi ej hvad skäl A tonbladet egde att sticka under stolen dermed. Vore icke snögubben vid detta tillfälle så fastfrusen vid förutfattade meningar, skulle han utan svårighet märka, att Dagligt Allehanda icke ensamt utgjorde föremålet för ledaImöternes fördömelser. Tvärtom fingo jemvä er SATSER TIER NEN ET ONANI