Aftonbladet – 8 februari 1848, sida 2

vid hoven i Stockholm och Köpenhamn, ibret till: Brasilianska konsuln i Gö.heb :rg fästat uppmärksamheten å en för svenska fraktfarten vigtig Brasili:nsk författning: Jag har den äran att till er öfversända bifogade öfversättning af en kejserlig författning, daterad d. 4 Oktober 1847, beträffande differentialtullarne. Genom denna författning äro de nationers fartyg, hvilka uti sina hamnar icke bevilja brasilianska fartyg en lika behandling som sina egna fartyg, underkastade att betala en tredjedel utöfver de vanliga hamnoch tull-umgälderna; under det att fartyg, tillhöriga nationer, hvilka mottaga och behandla Brasilianarne enligt samma grundsatser som de inhemska, äro, hvad apgår alla hamnoch tull-umgälder, ställda på enahanda fot som de brasilianska fartygen. I enlighet med det af kejserliga styrelsen antagna reciprocitetssystemet, behandlas redan svenska och norrska fartyg i rikets hamnar såsom inhemska, hvad beträffar lösen för pass, utfärdade af sjöministern. Således i stället för 10,240 Reis, som de betalte i sin egenskap af främlingar, betala de nu, liksom de inhemske, endast 6,720 Reis. Jag betviflar icke, att detta undantag skall likaledes utsträckas till tull-umgälderna, då svenska och norska Regeringen formligen förklarar för kejserliga regeringen, att brasilianska fartyg och deras laddningar skola i svenska och norska hamnar behandlas på enahanda fot som de inhemska. Den åberopade författningen har följande lydelse: Art. 4. De hamnpenningar, främmande fartyg uti de i författningen af den 20 Juli specificerade fall hafva att erlägga, skola från och med den 4 Juli 4848 ökas med en tredjedel. s Art. 2. Räknadt från samma dag skola främmande varor, införda i främmande fartyg för förbrukning i riket, betala en tredjedel utöfver de i tulltariffen bestämda afgifter. Art. 3. Befriade från erläggande af de i föregående artiklar anförde differentialumgälder varda fartyg, tillhörige nationer, som, vare sig genom förklaringar eller genom öfverenskommelser, som gälla nationerna emeilan, förbinda sig att i sina hamnar emottaga och behandla brasilianska fartyg såsom sina egna, så väl hvad beträffar de hamnumgälder, som sjöarande äro oundgängligen förbundne att erlägga till staten eller enskilde, som ock i hänseende till tull-umgälderna. Art. 4. Likaledes äro från dessa förhöjda afgifter befriade fartyg tillhörige nationer, som för närvarande emottaga och behandla brasilianska fartyg på samma och enahanda fot som sina egna, till och med om icke någon öfverenskommelse är träffad med dem innan den 4 Juli 4848 för att garantera bibehållandet af denna likhet i behandling under en bestämd tidrymd; men detta undantag skall upp höra när kändt blir, att ofvanomförmälda bruk upphört att existera, eller äfven när kejserliga regeringen så finner tjenligt. Art. 5. Uppstår tvifvel öfver tillämpningen för några fartyg af det i fjerde artikeln faststälida undantag, så tillkommer det vederbörande parter att inför tullinspektorerna bevisa, det dessa fartyg äga de erforderliga vilkoren för att tillgodonjuta enahanda behandling som de inhemska. Art. 6. De förfoganden, som äro stridande emot denna författning, upphäfvas. 2