Aftonbladet – 8 februari 1848, sida 2

SEE SED SADES ASEA vais gout, då han hafva grande partie till middagen, att lägga salt i sin soppa inför allt sitt compagnie.n Verkligen! Och får jag taga mig friheten fråga, sir, om detta anses som något brott i er lagbok. Ej något brott, mon colonel, men det vara ruinerande för mig som kock, i fall det blifva kändt — jag derföre säga hans lordskap jag måste lemna honom; att taffeltäckarn säga han se hans lordskap lägga salt i soppan, hvilket vara detsamma som säga verlden jag ej veta den qvantit salt soppa fordra. Och ni lemnade hans lordskap för den saken? frågade den förvånade öfversten. Oui mon colonel. Hans lordskap gifva mig förträffligt intyg. Jag derefter vistas hos my lord Tre: foil, — mycket god, respektabel lord det — mer kungen en dag göra honom till sin guvernör i Ir land och jag finna ej kunna lefva i det Dublinp. Hvarför det? -Dublin vara vacker stad — godt ställe — mer der ej vara någon italiensk opera. Så ledsamt! utropade öfversten. Och derför lemnade ni hans excellens? Oui, mon colonel. , Men hans excellens kunde ju lefva der förutar någon italiensk opera.n Ja, mon colonel, cest vrai — men jag förmod han ej veta det då han antaga den post. Jag hafv betyg från mylord, som visa hvarför jag lemn: honom.n Härvid framtog han ett skriftligt intyg från lor Trefoil, som verkligen, ehuru troligen på skämt uppgifvit det anförda skälet såsom orsak till dera: skiljsmessa. Var god säg mig, sir, huru stor lön fordrar ni? sade öfversten. Lön; Je mentends pas, mon colonel; menar I det stipend — det salarie? Som ni beh2gar. Mylord Tefoil gifra mig sjuhundra pund om åre mitt vin, samt bäst och tilbury, och liten tiger. Hvad för en liten, sir ? utropade den förvånad öfversten. ,Tiger, sade Risolle, liten man att hålla den häst. pAh! sjuhundra pund om året och en tiger! Afs.ga mig all befattning med bakverk, mo colonel feg aldrig röra vid det departement, me