Aftonbladet – 7 februari 1848, sida 1

utdödt; talrika patruller, om 30 till 60 man hvar, genomtågade gatorna oupphörligt. Från Messina sades msn hafva bref i Neapel till den 45; enligt hvilka i Messina då ännu skull? råda fullkomligt lugn, fastän nyheterna från Palermo längesedan ditkommit; det troddes till och med att öns östra sida skulle förhålla sig passif, så framt icke någon utmärkt följd krönte upproret i Palermo. I kyrkan Santa Croce i Florens firades den 49 Januari en sjilamessa öfver dem som stupat vid oroligheterna i Milano; den bevisades af toöskanska generalstaben och af similige officerarne vid linieregementerna och nationalgardet, med flor om armen; den stora äfven utanpå svartklädda kyrkan var dessutom öfverfy!ld med åhörare; samtliga öfriga kyrkor, äfvensom klostren, hade ditsändt andliga, att deltaga i messläsningen. — Aftonen förut, dåoperan Wilhelm Tell uppfördes, blef representationen länge afbruten genom ropen: Evviva la Svizzera, la libertån, 0. S. V. Hertigen af Parma hade förhöit sin civilsta med 2,000 francs mer, i månaden, än som utgick till hofbållningen under Marie Louise. Det minsta bland alla verldens furstendömen, Monaco, hade blifvit för första gången besökt af sin äfven efter tillträdet till regeringen 1844, i Paris boende monark. Hela befolkningen, omkring 6,000 personer, ropide: Pevviva nostro principe, nostro Fsorestanoln 0. s. v., men fordrade äfven förbittringar i styrelsen och lindring i utskylderna, hvilka stiga till 300,000 franes i den Ll.Ha staten. Talrika arresteringar blefvo följden af denna demonstration. a SCHWEIZ. OÖiver underhandlingarne mellan de tre intervenerande makterna och söndringsförbundst. bade upplysningar blifvit framlagde hos edsförbundsdagen i en berättelse af den 42 Januari, grund.d på upplysningar och urkunder, som intändigats af de till Wallis afsinda! edsförbuadsrepresentanterna L. H. Delsrageaz, Stef. Fan:cini och Emil Frey. Diplomatien underhandlade aldrig omedelbart med den egenliga regeringspersonalen; den vände sig uteslutande till andra roän, hvilka voro agitationens egenttiga ledare, och bufvudortea för underhandlingarne var biskopens af Sitten prlats. Redin i Augusti sistl. år lät franska sindebudet, m:r Bois le Comte, försäkra dessa ledare, att Frenkrike skulle intervenera till söndringsförbundets bästa, genom militärisk besättning af gränsen och hotande demonstrationer emot Gentz;e och Bas:1l. I November for en af franska sändebudet utskickad 2gent, vid namn Hamont, på en omväg öfver Savoyen och Simnplon, så väl ull Sion som till Luzern; innehållet af hans underhandlingar med Siegwart Mäler och anförarne i Wallis uppgifves för öfrigt ej närmare. Efter honom ankora den 24 November, omedelbart ifrån Paris, en grefve de la Fenesltre såsom ombud från Guizot, medförande en de tre intervenerande hofvens gemens.mma not till presidenten för söndringsförbundets krigsrid. Han tog vägen genom Sion till Luzern och försäkrade öfverallt, att om söndringsförburdet allenast hölle ut ännu någon tid, så kusde det påräkna de stora makternas wverksamma understöd. Noter inneböll 1 kväl den klausulen, stt jesuiterna borde lemna Luzarn; detta vore det vilkor, hvarmed England (?) hade beviljat sin underskrifty. Hr de la Fenestre träffade i Andermatt återstoden af söndringsförbundets krigsråd, och deribland Siegwart Mäller; han vände i dess sällskap tillbaka öfver Furca till Wallis. För att sifva det redan sprängda söndriagsförbundet en fasthållningspunkt, aftslade han bär med Siegwert Möller, B rnhard Meyer och andra ledamöter af krigsrådet, att det skulle i Brieg åter öppna sina samman!träden, med rezeringsrådets i Wallis begifvande, och usder dess löfte att blott ärnu i fyra d:gar hålla stånd emot edsförbundets troppar: under denna tid skulle söndringsförbundet oflåta en formlig ankållan till stormakterna om intervention. Med framställningen härom hos regeringsrådet i Wallis, effärdades en hr Zenklusen, men denne, som hos söndripgsörbundet äfven misstänktes för Jjumhet, lemnade ett afslag till svar: det vore försäfves — så lydde de! — xstt spjerna mot öfvermaskten; kartonen borde icke utsättas för äfventyret af fullständig förhärjning: (Slutet följer.) — Kongl. Maj:t har d. 24 sistl. J:nuari bifallit, att, på sätt kommiiterade. för national