Aftonbladet – 7 februari 1848, sida 1

hans barnahat, — ja hon gick så långt att föreslå sin man att föra de små ur rummet, emedan hon var säker att de tråkade ut öfverste Arden. Nej visst inte min bäste m:rs Abberlyn, sade den gamle mannen godmodigt, jag älskar barn af allt mitt hjerta, kan jag försäkra er, och vill att de skola behandlas med all omsorg och ömhet; men det finnes tillfällen då de angenämaste saker blifva ledsamma och jag är säker På att ni ursäktar mig, om jag ej efter middagen sade allt hvad jag tänkte om edra små söta barn, OM Di besinnar huru djupt jag i det ögonblicket var upptagen med tankan på ett barns öde, hvilket, ehuru äldre i år, dock ej är det i förstånd och som olyckligtvis dessutom bar både medel och förmåga att tillfoga både sig och andra skada. M:rs Abberly blidkades storligen genom detta lilla tal, och kände sig nästan nöjd med öfversten när han ropade till sig hennes gunstling Tom (utan undantag den dummeste och tölpigaste pojke i kristenheten) och ställande honom :faderligt vid sin sida, började ställa på honom åtskilliga frågor, som äro vänlige vid slika tillfällen. Af denna lofvande gösse erför öfversten att fyra Och fyra gör nio; att, Wilbelm! Eröfraren Var den siste: af romerska kejsarne ; att krutet uppfänds af Guy Fawkes, och att den förste som uppsteg i en luftbalong var Christoffer Columbus. fversten åhörde ellt detta med den belåtnaste min i verlden och klappade Tom på hufvudet, sägande att han var en liten snäll gosse, hvilket betydligt böjde hans aktier i m:r Abberlys gunst. Som under aftonens löpp flere gånger berömde honom för miss Neville. Men den gamle gentleinvar.nen var lika känslolös för hennes: beröm som förut för hennes tadel, Han hade blott en tanke; ett mål, och det var att rädda Georg från förderfvets brant, och i jemförelse dermed förekom allt annat honom obetydligt och ovärdigt hans uppmärksamhet. Antingen sympatien för den brushufvade ynglingen var smittsam eller om närheten till hennes ungdoms lekkamrat väckte likstämda känslor i onkelns och nigcens bröst, är jag ur stånd att bestämma; men för en flicka af hennes urskillnirg och goda förstånd var det snart tydligt; att det byarken var Londons nöjen eller sällskapslif som