Aftonbladet – 5 februari 1848, sida 3

(insändt.) JENNY LIND (såsom Adina i Kärleksdrycken). Ofta, o Jenny! jag hörde dig förr på den höga kothurnen Herrligt i toner af eld sjunga passionernas glöd; Sjunga hur kärleken svänger sin mörkrödt fammande ackla Öfver Vulkanernas folk, Söderns eldammade barn. Oftare ännu jag hörde dig sjunga som Vakan i Norden Sjunger i månbelyst natt djupt uti tionilsskog: Fjerranifrån hörs elfvernas brus, skogsblommorna dofta Stilla i klingande slag gjuter hon drömmande sorg. Kärlek i Norden är längtan och hopp, den icke yllas, Guldlockig svärmare vill blifva martyr för sin tro. Detta jag hörde, jag såg med tårbeslöjade blickar, Aldrig jag anade dock hvad jag fick skåda i qväll. Yr öfver blommorna far en Colibri, stolt af sin färgprakt, Kräfde med lekande trots skatt utaf kärlekens ros. Men när en ros ville bedja om trohet hon flög till en annan; Orätt man tyckte det just att en så grym blifvit skön! Dock! bon vände tillbaks och man såg att näktergals-bjertat Colibrin tagit i arf, fast hon det gömde på lek. Jenny! förtjuserska sköp; du är som den ädla juvelen: Snillets gudomliga eld brytes i hvarje faöstt) ATK.