Aftonbladet – 5 februari 1848, sida 2

RIESDAGEN. Diskussionen kos Ridderskapet och Adeln sistl. onsdag, om anslaget till lagberedningen. Det ärende, som innehade främsta rummet å denna dags föredragningslista, var frågan om ett sf regeringen äsksåt förnyadt anslag af 412,000 rår om året till lagberedningen, hvilket Statsutskottet i sitt betänkande JM 20 hade ullstyrkt Ständerna att bifalla. Ståndet var ovanligt talrikt samladt, och under förmiddagens lopp uppkommo alit flera ledamöter, så att antalet slutligen uppgick will omkring 2530. Diskussioren börjades af frih. Jacob Cederström, som yrkade återremiss af betänkandet och att Statsutskottet måtte inkomma till Ständerna med hemställan, att de skulle hos K. M. anhålla, det ban ville föreskrifva lagberedningen att fullborda sitt arbete innan 2849 års slut, till hvilken tid anslaget borde utgå. Såsom skäl härför anförde frih. nödvändigheten, ett vid nästa riksdag förelägga Ständerna arbetet, åtföljdt af vederbörandes deröfver afgifna utlåtanen. Hr Råäf, L. F., tillade till sin inom utskottet af. gifoa reservation, att den förträfiiiga 4734 års lag vore grundad på föregående seder, vanor och lagar samt på den tidens redbarhet och kraft. För att stifta en ny lag borde man afvakta en lugnare tid, än vår tid af oro och strider. Lagberedningen borde derför uppskjutas några år. . Då statens financiella förhållanden äro sådane, at till utgifternas bestridande fordras antingen förhöjd bevillming eller skuldsättning, borde man besparsc sig utgifter, som ej komma att bära frukt. Under de många år en ny leg varit under utsrbetning. hafva blott ; deraf blifvit färdiga, och ; återstår. Derunder hafva flera olika åsigter gjort sig gällamde och omarbetningar i följd bäraf sxett. Vederbörarde myndigheters utlåtanden kunna åstadkomma än flera. Högsta domstolen och många andra sakkunniga personer hafva ogillat det nya civillagförslaget. Lagkommitigen har avsett sig hafvs en liflös massa att bildaj men icke en nation; och för den svenska kunde det nya lagförslaget icke blifva lag. Frih. Cederström, J., avsåg likväl att lagförslaget ej borde falls. De många förändringar, som sket! i den gamla lagen, ådagalade behofvet af en ny och allmän. För att få en såden färdig en gång, önskade frih. återremiss samt bestämmande af viss tid för arbetets fullbordan. . . Hr Laygerhjelm, Pehr, onsig det högst inkonse