Aftonbladet – 5 februari 1848, sida 1

Lo nnonjwjwnmm——mmmm ä—tbpmjähänähnlunjhnnnnetoNnn Och huru ? frågade mrs Darrenton. Det är min hemlighet — lemna utvecklingen åt tiden. Lilla Louise och jag skola nog sköta om den saken. Jag skulle tro, att hon i det fallet kan verka föga.n Föga! — Allt — jag skall blott blifva general och lemna striden åt de unga.n Broder! Mitt stackars barn skall. .. Rädda er broders stackars barn, min son. Intet på jorden kan rädda en högsinnad och finkänslig ung man från förderfvet, utom en qvinnas inflytande. Louise skall rädda sin kusin — och få honom för sitt besvär. Om detta är er plan, fruktar jag för att jag måste återtaga min tillåtelsen, sade mrs Darrenton. Nej, det skall ni väl låta bli. Jag är hvarken öfverdådig eller barn på nytt. Jag känner till verlden. Men hon gör det ejo, afbröt honom den ängsliga modren, och hvad förhoppning kan en stackars okonstlad flicka hafva att omvända en utsväfvande sälle.n ! Syster! han är ingen utsväfvande sälle; men att han blir en, om man ej förekommer i tid, det vill jag medge. Men han är ej ännu förstörd, och hvad Louises flärdfrihet och naivete vidkommer, är det just genom sådana egenskaper, och genom sådana egenskaper endast, som edert kön kan intaga och beherrska det andra.n d Men, Georg, betänk dock, jag ber er--. Jag har betänkt, Kate, och hvad som är ännu bättre, jag kar afgjort. Ni känner huru kära dessa båda unga varelser äro för mig. De älskade hvarandra fordom och de skola åter älska hvarandra. Jag vill föra dem tillsammans och bryr mig ej om hvad man säger derom; jag känner att de äro skapade för hvarandra, och dotta är just rätta tidpunkten då hennes mellankomst kan rädda pojken. Men hör, syster — ej ett ord till flickan — det måsto blifva en hemlighet — allt får bero på omständigheterna, och får Louise roda på det ringaste af min plan, går den om intet. Men kanske min man misstycker, att hon reser bort ?