Aftonbladet – 2 februari 1848, sida 3

strängare. Man indrog marketenterierna såsom upphofvet till ofog af alla slag, gjorde tystnad till regel och satte dessa fängelser på samma fot som det i Auburn, undantagandes i den punkt, att icke celler trädde i stället för den gemensamma sofsalen. Men den så lätt öfverträdda och ännu lättare kringgångna regeln för systnad kan icke åstadkomma fångarnas moraliska förensligande. Den har icke en gång denna verkan i Nordamerika, der dess öfverträdande omedelbart siraffas med piskan, och på ett enda år gilvit anledning till 9000 dylika bestraffningar bland 1,100 fångar. I departementsfängelserna blef den slappa tukten icke en gång skärpt genom den så föga verksamma föreskriften om tystnad. Om Bagnos säga vi kär blott så mycket, att det gemensamma arbetet, dess fördelning på åtskilliga punkter, friheten att taga sig rörelse, straff-fångarnes sammanblandning med fria arbetare, omöjligheten af en något uträttande uppsigt vid för de mesta i fria luften verkställda arbeten, visar här, mer än i andra streffanstalter, att det nuvsrande sättet att tillämpa våra strafflagar är felaktigt. Redan i och för sig betraktad, måste alltså denna straff.netod blifva för de stora statsmyndigheterna en anledning till allvarssmt bekymmer; huru mycket mer om vi betrakta den i närmare förhållande till brottens antal. Åöemmmmintm——————————