HLAIMUL, JASLAUV UPPER U:skottet ej uppgjort nigon kilkyl öfver kostnaderne. Dessa skulle bli stora dels genom den tidsutdrägt, som på detia sätt föranleddes, dels genom den ökade bevakningen, hvilken här erfordrådes. Rymmningar skulle dessutom lättare ske och landets säkerhet botas. D ssutom vore ett barbari att i bög köld eller hetta framdrifva fångarne. Skulle för öfrigt alla fästningsfångar framforslas på nu föreslagne sätt, så komme detta att leda derbän, att för tryckfrihetsbrott till fåstningsstr:ff dömde litteratörer vid samma kedja, som grofva brottslingar skuile framdrifvas genom Jandet. Herr Gustafsson motsatte sig äfven Uz:skottets förslag. Likaså herr Hörnstein, som förbehöll väckande af ex motion i anledning af hvad herr Ekholm anfört om olägenheterne af stadgandet rörande hästantalet vid fångtransport. Herr Östberg trodde de öfverdrifaa kosnaderne uppkommit dera! att fångtransporter så ofta afginge. Bättre vore att till strikvägarne för sådsne framforsla fångarne och sedan låta dem flera på en gång foriskaff.s. Herr Billström: Besparing i kostnader fö fr mm äe skulle ej vinnas, om blott fästning-fngar pil, föreslagne sätt transporterades. Nya ransckningsfingelser kommo dessutom snart att inrättas. Den föreslagna forsliogen tycktes u!gö från principen af gemensamhetsfångelse. Hr Norin yrkade afslag, och ville ej begagna omvögen af en återremiss. Hr Malmstedt talade l! för bifall. : Ett experiment skadade icke. Det kunde försökas åtminstone om sororarna, i fall man ansåg att de föreslagna fångtransporterna andra tider å året icke kunde begagnas. Hr Wern trodde att br Malmstedts experiment, äfven om det lyckades, icke komme att blifva bevisande, enär fångtransporterne icke kunde inskränkas till endast sommarifden. Det vore för öfrigt svårare bevaka gående fångar. Sjukdom skulle oftare förekomma. Talaren begärde afslag, hvilket också ståndet beslöt. Ekonomiutskottets betänkande JV 45, i anledning af väckt motion om rättighet för delegarne uti armbens penasionskassa, att derutur erhålla lån; godkändes. — JM 46, i anledning af väckt motion om det till Westerås lin hörande Wåhla härads förläggande till Upssla län; godkändes. — Hos Bondeståndet bifölls Ekonomiutskottets utlåtande J4 3, i anleduing af väckt motion om vidiagande af lämpligare å:gärder än bildande af kommitteer, för åvägabringan?e all, E D nyttiga förändringar. — Samma Utskotts utlå-!: tande JV 4, ang. äskad rättelse i en sf ephorus vid liroverket i Wexiö vidtagen åtsärd, innefattande förbud för gymnasisterne derstädes att meddela barnaundervisning, — bifölls. Heurlin kunde ej godkänna utiåtandet. Petter Jönsson förklarade, att Utskottet ej kunnat behandla frågan annorlunda än som skett, ty vid jemförande af domkapitlets cirkulärbref med kongl. skolstadgan, hade man ej kunnat finna någon stridighet dem emellan. Tal. visste dock att motionen vore befogad, ty han hade sett brefl: E D från gymnasister i Wexiö, de der beklagat sig! öfver förhållandet. Härefier förekom åter den hvilande, af Heurlin väckta frågan, om åtal mot Dagligt Allehanda. Bergström yttrade sig först: När Ständerna tillkämpade pressen en obegränsad frihet, ansågo de den troligen omgifven sf män, som skulle vårda gnistan, men man hade fått se motsatsen. Dagligt Allehanda likzsom utmanar Bondeståndet att väcka åtal och talar om en plikt af 200 Rdr såsom en obetydlighet. Detta åtal ville dock tal. för sin del afstyrka, på det ej tidningens utgifvare måtte förvärlva mirtyrkronan och få stoff till art.klar under ett halfi års tid angående denna sak. — Per Nilsson kunde ej dela deras mening som ansåge ämnet förtjena Ståndets uppmärksamhet. Svenska Fulket må bli den ratta juryn i denna såk, och folkets dom vore den enda tal. ville höra. Det vore bevis på ett gränslöst sjelfförtroende om Bondeståndet eller någon medlem deraf kunde stå upp och säga: mina öfverläggningar ha varit vishetens, mina beslut äro oklanderliga. Dessutom fianes ju en makt som vakar öfver tryckfrihetens helgd, och denna makt skall säkert ice lemna en dylik fråga utan afseende. — Christen Andersson, Erik Ersson och Westermark instämde häruti. — Strindlund yttrade: det är sorgligt att nödgas tala i en sak, som borttager så mycken behöflig tid. Det är ej tryckfriheten, som här är i fråga — det är dess missbruk. Men talaren brukade ej hata åsnan för det hon sparkas — endast för makten har han stått f.st och orubblig. Ståndet .måtte endast förklara sitt misshag med tidningsar:iklarne, utan att begära åtal. — Sven Tsaksson talade i samma syfie. Han vide endast helsa herrar tidnivgsskrifvare med samma förakt, hvarmed de helsat Bondeståndet. Lars Larsson: När nu, emot talarens vilja, saken blifvit ståndsfråga, så, ehvad personen som gifvit anledning dertill må kallas tidnings.krifvare eller annan buse, och uppträder som ett helt stånds agande prokurator, förtjenar han dock i alla händelser enda:t förakt. Hans epistlar innefatta ej annat än en jeremiadisk klagovisa öfver förloradt inflytande på ståndeis öfverläggningar. — Sablströmjsnsåg ståndet böra alldeles nedlägga saken, och ej genom tvister med tidningsskrifvare söka försvara sitt anseende. — Många instämde härmed. — He :rlin anhöll om proposition, och sedan disskussionen ännu en stund fortfarit med stor lipighet, företozs votering, hvarvid med 56 röster emo 56, besläts att talan om åtal skulle förfalla och endast ståndets ogillande af skrifsättet och syftningen i artikeln för den 24 Januari uttryckas. Heurlin och Sven Isaksson reserverade sig. Vi skole måhända återkomma till denna diskussion, Åtskilliga mindre vigtiga betänkanden föredrogos och bifö!los.l Ekonomiutskottets utlåtanden JV 5 och 6 återremitterades. Rättelse: I gårdagens nummer, artikeln: Några vigtiga Ord ctc., 2:dra sidan, sista spalten, r 42, står: eller ock om genast etc.; läs: oc om genast etc.