Aftonbladet – 2 februari 1848, sida 2

———— raaaj—— -—..— —2 Jag böjde, tigande, mitt hufvud för denna absoluta vilj2, hvilken j:g betraktade som en lag. Vi lemnade Louis vid vagnen, medan vi, baronen och jag, gingo fram till herrar Boissy och Chateaugrand, Basen Giordino höll i banden de i sitt fodral inbygda pis olerna, Vi uthyite en helsning. Mine herrar!, ytirade baron Giordina, punder sådana omständigheter, som dem, Bvari vi nu befinna oss, äro de kortaste komplimenterna de bästa; ty vi kunde ettdera ögonblicket blifva störda. Vi hafva åtagit oss art anskaffa vapen. Här äro de. Var så god och undersök dem. Vi hafva nyss köpt dem hos pistolsmeden. och vi kunna vid vårt hedersord intyga, att herr Louis de Franchi icke ens bar sett dem. Denna erinran är öfverflödig, min baronr, svarade vicomte de Chateaugrand; vi veta med hvem vi ha att göra., Och nu tog hen en pistol, medan herr de Bo ssy tog den andra, De bådasekundanterna pröfvade hnen och undersökte Pistolernas beskaffenhet för öfrigt, Det är vanliga pistoler,, yttrade baronen. De äro aldrig brukade., Efter ett par sekunder syntes undersökningen vara gjord. Nån, sade baron Giordiro, skunna vi underrätta Louis de Frav chi, medan ni underrättar herr de Chateau-Renaud, att allt är iordning?, Alliför gernan Och nun, fortfor baron Giordino, ptillkommer det er, Mine herrar, att ladda, sedan vi anskaffat V2pen.n De båda unga männen togo hvar sin pistol mätte ganska noga ett lika mått krut, tog slumpvis tvenne kulor och instucko dem me: delst laddstaken i pipan. Under denna operation, hvari jag icke hade