Aftonbladet – 1 februari 1848, sida 3

rejan förut hört, att Chateau-Renaud var Emilies älskare; och när jag betviflade detta, eller snarare låtsade betvifla det, framlade hon såsom bevis den omständigheten, stt ChateauRenaud slagit vad, att ban skulle föra sin nya älskarinna till hr D..., för att supera der. Händel en gjorde att ni kände hr D... och att ni blef bjuden att supera hos honom, att ni erhöll tillåtelse att medtaga en vän, att ni öreslog mig att följa med, och att jag antog tillbudet. Det öfriga känner ni. Och nu — hvad kan jag väl göra annat än väata och antaga de förslag som göras mig ? Det var ingenting att svara på denna de Franchis fråga; j:g böjde således hufvudet och teg. Efter några sekunders tystnad återtog jag dock, gripen af en känsla af fruktan: Men ... endera bedrar jag mig, eller cck har jag verkligen hört er bror yttra, att ni aldrig handterat hvarken pistol eller värjan Det är sannut. Men då är ni ju helt och hållet i er motståndares våld.n t Det kan icke bjelpas ... Gud styr ju allt. I detta ögonblick inträdde betjenten och anmälde baron Giordino Martelli. Han var, liksom Louis de Franchi, en ung korsikanare från provinsen Sartine. Han tjenade vid sjuttonde regementet, der han, förmedelst två eller tre lyckliga vapenbragder, blifvit vid tjugutre års ålder utnämnd till kapten. Det förstås af sig sjelft att han var civilt klädd. Nå väl, yttrade han till Louis, sedan han helsat, saken har då gått så långt som den skulle gå, och, efter hvad du skrifvit mig till, lärer du väl, enligt all sannolikhet, under denna dagens lopp erhålla ett besök af hr de ChateauRenauds båda vittnen. Jag har redan haft det beisöket.n . Lemnade de herrarna sina namn och sin adress ? I Ja, här äro deras kort.