Aftonbladet – 1 februari 1848, sida 2

Jag förmodade att dessa herrar hade varit hos herr de Franchi, och j:g följde dem med ösonen ända till slutet af trappan; sedan fortsatte j.g min väg. Betjenten kom att öppna. Hans herre vari sitt kabinett. Då han inträdde för att anmäla mig, satt Louis och skref; men vid mitt inträde vände han hufvudet. : Ah, se derlosade han i det han bopskrynklade papperet och kastade det på elden; denna biljett var ämnad till er och jag ämnade just nu afsända den. — Godt, Joseph, jag tar ej emot någon. Betjenten gick ut. Mötte ni icke tvenne herrar ? fortfor Louis, medan han åt mig framsatte en länstol. Joz den ene hade ordensband., Mycket riktigt. Jag förmodade att de kommo från er. Då har ni gissat rätt. Å I Kommo de på Chateasu-Renauds vignai ?o J2, de skola bli hans vittnen. Tusan! — han tyckes då hafva tagit saken alltför allvarssmt.s oo Han kunde icke gerna göra annorlunda, det måste ni medge,, sade Franchi. Och de kommo för att... Bedja mig sända två af mina vänner; att uppgöra saken. Det var då jag tänkte på er., Jag finner mig på det högsta hedrad af ert förtroende, men jag kan icke ensam infinna mig hos dem. Jag har bedt en blard mina vänner, baron Giordino Martelli, komma bit och frukostera med mig. Klockan elfva skall han vara här. Sedan vi alla tre frukosterat tillsammans, skall ni och han hafva godheten gå till de der herrerne, som lofvat vara hemma till klockan tre.n Och nu räckte de Franchi mig tvenne kort. Den ene af herrarne kallade sig vicomte IRene de Chateaugrand, den andre herr Adrian lde Boissy. Den förre bodde på gatan la Paix, IJe 42; den andre, hvilken, som jag förmodat, tillhörde armeen, var löjtnant vid afrikanska ljägarne och bodde på gatan Lille, 2 29,