Aftonbladet – 1 februari 1848, sida 2

m———vvsymeEES — H— pMina herrar,, sade den okända; j ären fem män här och jag ger mig under skyddet af erl heder och er rättskänsla; jag hoppas det j mål hiadra herr de Chateau-Renzud från alt tvinga: mig till hvad j:g icke vill Chateau-Renaud gjorde en rörelse af vrede: och vi alia reste 0:s upp. Det är bra, min fru,, sade han; ni är fri; ! men jag vet hvem jag har att hålla mig tilll! Om det är till mig, min herre,, yttrade Luis de Franchi med en min af ädel höghet, omöjlig att återgifva, så träffas jag i morgon :! hela dagen bemma i min bostad, gatan Helder,. MM Tn pDet är godi, min herre. Kanske torde jag ej få äran att personligen infinna mig hos er; men jag boppas ni vill ha den godheten emottaga besök af tvenne bland mina vänner. pDet fattades blott, yttrade de Franchi, höjande på axlarne, att ni skulle stämma ett sådant möte i närvaro af ett fruntimmer. Kom, min fruy fortfor hin, i det han gaf sin arm åt den okända; och var öfvertygad att jag i djupet af mitt bjerta vet uppskatta den äran ni gör mig. Och nu utgingo de båda två under den djupaste tystnad. Nå ja, mina herrar,, sade Chateau-Renzud, så snart dörren var tillsluten efter de bortgångne; jag har tappat mitt vad; det är alltsammans. I öfvermorgon afton samlas vi alla på Fieres-Provergaux. Octr nu satte han sig på en af de toma platserna och räckte siit glas åt D..., som fyllde det ända till brädden. Imedlertid kan man väl förstå, att det öfriga af supen blef ganska trögt, i trots af ChateauRenauds förstälda munterhet. VILL Följande dagen, eller snarare samma deg, klockan tio, var jag utanför herr de Franchis dörr. Men just som jag gick uppför trappan; mötte jag tvenne unga herrar som nedgingo. Den ene af dem var bestämdt en förnäm man; den andre, prydd med hederslegionsorden, syntes, ehuru civilt klädd, vara militör.