Aftonbladet – 1 februari 1848, sida 1

Klockan fattas tre minuter i fyra, sade Chateau-Renaud sakta till D... Rätt bra, min vän, du har vunnit., Ännu icke, sade den okända damen, vändande sig till Chateau-Renaud, och i det hon rätade upp sig till hela sin längd. Nu förstår jag hvarföre ni trugat mig att komma hit och supera. Ni har slagit vad att ni skulle kunna bringa mig derhän. Är det icke så?a Chateau-Renaud teg. Damen vände sig till Emedan den här mannen icke svarar, så var ni så god och svara, min herre,, sade hon. Har icke herr de Chateau-Renzaud slagit vad att ham skulle hitföra mig på supå? Min fru svarade D..., sjag kan icke dölja, att ju Chateau-Renaud har smickrat mig med det hoppet. Nå väll... Herr de Chateau-Renaud har således tappat sitt vad, ty jag visste icke hvart han förde mig, utan trodde att jag for att supara hos ett fruntimmer af mina vänner, dit jag verkligen lofvat komma.. Dessutom tycker ag, att herr de Chateau-Renaud i alla fall bör örlora sitt vad, då jag icke hitkommit godvilligt.n Men nu är du ju bär, söta Emilie, inföll err de Chateau-Renaud, och då stannar du äl qvar, hoppas jag. Se, vi hafva ju ett godt arlsällskap och ett gladt fruntimmerssällkap. Nu, då jag är här, genmälde den okända, får jag äran tacka herrn, som synes vara värd huset, för hans godhet att vilja räkna mig land sina gäster; men då jag, beklagligen, ej an motsvara hans artighet, skall jsg be herr e Franchi hafva godheten gifva mig sin arm ch följa mig hem. Louis de Franchi gjorde härvid ett enda hopp, varefter han trängde sig emellan Chateau-Reaud och den okända, Jag ber er, min fru, vara god och obserera,, sade herr de Chateau-Renaud, med tänerna sammanbitna af vrede, att det är jag m fört er hit, och att det således är jag och gen annan, som skall föra er härifrån.