Aftonbladet – 31 januari 1848, sida 2

I detta ögonblick stötte vi på D--.— Han syntes mycket sysselsatt med sin förgät-mig-ejbukett, men han såg mig ändå. Nå, sade han, det är ju öfverenskommet. — Precist klockan tre., Mindre öfverenskommet än någonsin, min bäste vän, svarade jag. — Jag kan ej vara med.s Så drag då för hin i våld! Och efter detta vackra yttrande, forsatte han åter sin promenad, förande beständigt sin dam vid armen. Hvem är den der berm? frågade Louis, synbarligen för att hafva något att säga. Hm, det är D... en af mina vänner. Han är en mycket hygglig karl, ehuru han är recensent i en bland våra förnämsta tidningar. Herr D... ropadej Louis. Ni känner bhonoml) pVisserligen. Jag har under tre års tid stått i dubbel relation till honom; Pämligen både i affårsoch vänskapsförbindelse. Inte var det väl hos bonom som ni skulle supera? Jo, precist.n Således var det till honom ni ämnade föra mig?, Ja, min vän.n Ja så... det är en annan sak... då antager jag bjudningen.... Jag antager den med mycket nöje.n Jo — jag tycker just — det bar åtminstone icke gått fort med samtycket. ,Kanske borde jag icke gån, återtog ban med lett sorgligt leende; men, ni mins hvad jag sade i förrgår: man går icke dit man borde Jgå, utan endast dit, hvarest ödets oemotståndliga makt drifver en! och beviset derpå är att jag gjort bältre om jag icke kommit hit i afton. Och nu stötte vi åter på D---) Hör på, min vänx, sade jagpjag har ändrat beslut.n