Aftonbladet – 31 januari 1848, sida 1

vet jag att det vore bättre om jag icke gick, Joch likväl miås!e jag gå.x Således träffis vi i morgon på operamaIskeraden?, Ja.n Huru dags?n Klockan balf ett på nalter, om ni så tycket Hvar då?n I foyern. Klockan ett har jag ett möte midt för pendyln. Det är således öfveren:kommet? Vi tryckte hvarandras händer, och han gick hastigt ut. Straxt derpå slog klockan tolf. Mitt göra var nu att hela eftermiddagen och större delen af den följande dagen springa på gatorna, i likhet medl hvarje man, som varit I bortrest :i balftannat år, Ändtlisen kom natten, Klockan half ett infann jag mig på den öfverenskomna mötesplatsen. Lauig de Franchi lät mig vänta en stund; han hade i korridorerna förföljt en mask, som ban trodde sig igenkänna; men denna mask bade förlorat sig i hop:n, cch han var ej i stånd att återfinna den, När vi råkades, ville jag tala om Korsika, men Franchi syotes allllör mycket förströdd. för ait kunna fullfölja ett så allvarligt samtalsANNE; hans ögon voro beständigt fästade på pendyln, cch plötsligt lemnade han mig, i det han ropade: Åh, se der är min violbukeltt Ocer nu trängde han sig grow hopen, för att råka ett fruntimmer, som verkligen höll en violbukett i handen. : Som det lyckligtvis ir en män3d af promenerand3 uti foyern, blef jag snart tilltalad af en 2m med en camali:-bukett, som hade den ertigbeten att gratulera mig till min lyckliga återkomst till Paris, Eter cameliabuketten f sJjde en bukett af rosor.