Aftonbladet – 29 januari 1848, sida 3

AVER BIMASL VU BPRMALvv FB VPEPTLRESIIIELD h . UvaäRa UU synnerliga såmmansättning, och föranleder honom att med bästa smak i verlden ställa sig fram med da mest absurda kombinationer, ja! att till och med ofta kokettera dermed, utan att han ens tyckes fiana det obehagligt, att blifva attrapperad med de påtagligaste sofismer. Hvad beskrifningen på de liberalas svagbet inom ,huset beträffar, så är den ty värr lkaledes sann, men orsaken -dertill torde ej träffa alldeles så rätt in med verkliga förhållandet. Denna orsak ligger nemligen, enligt vårt begrepp, deri, att en del af det s.k. liberala partiet ännu icke emanciperat sig från inflytelsen af de grå, som åter i sin ordning, i sjelfva verket uti de flesta fall tillhöra de konserva tiva, såsom t. ex. i representationsfrågan, och detta förhållande kommer ostridigt att fortfara så länge, som en del af de Iberals, t. ex. den nyansen, som utgöres af hrr Gripenstedt, Mannerskants, Hammarsköld m. fl., ännu umgås med den fruktlösa tankan, att genom eftergifvenhet kunna taga de grå med sig uti en sorts halfliberal medelväg, hvarmed nationen emöjligt kan vara belåten: en ställning, som både de konservative och de grå gemensamt, samt d2 öfvergångsnyanser som finnas dem emellan, på det högsta önska att underhålla så linge som möjligt. Insändaren har i detta hänseende alldeles rätt, då han uppmanar de liberale, att sätta upp sin egen fana; men h:n misstager sig sannolikt, då han tror, att de grå skola följa med. De skola tvertom drypa af i början, på ett förskräckende vis; men detta är ett oundgängligt vilkor, för att en gång komma till den nödvändiga punkten, att all ovisshet måtte försvinna. Vi anse oss böra nämna detta endast i förbigående och utsn att i öfrigt vilja förminska värdet af insänderens karakteristik, som följer här nedan: DISKUSSIONSSÄTTET OCH PARTIERNA PÅ RIDDARHUSET. En uppmärksam åhörare af bögl. Ridderskapets och Adeln: under innevarande riksdag hållne öfverläggning:r tror sig ej öfverstiga till. börlighetens gränser, då han nu genom en tidning tillkönnagifver sina och en del andra personers tankar om det sätt, på hvilket debatteraa inom ifrågavarande riksstånd föras. On han härvid kommer att, med afseende på åsigter, aneluta sig till den ena sidan, så sker det mindre tillfölje af denna sidas sätt att på riddarhuset framställa dessa åsigter, än till följe af en förut bildad övertygelse. -Denna inledning förefaller måbända något mystisk, men skall blifva tillräckligen klar genom följande anmärkningar. Riddarhuset, likasom hela Sverige, delar sig för närvarande i trenne partier, eller. bär trenoe färger, fast i mångfaldiga skiftningar; vi mena de hvita, de grå och de svarta — de konservativa, justemilieuerna och de liberala. På riddarhuset äro de första de öfverlägsna, genom förfärande ihärdighet, genom sammantbållning och genom före debatterna skeende öfverläggning om frågorna. Hvar och en af dess kämpar infioner sig i plenum med någon bestämd punkt att anfalla eller försvara, och denna bar han genomtänkt till alla delar; från denna går han ej, om icke för att någon gång hugga en alltför djerf fiende i flanken med några detacherade lätta trupper. Men alla dessa kämp:r ega en gemensam anförare, detta partis generalen-chef, dess koncentrerade tanke, hr v. Hartmensdorff. Han har blifvit illa anfäktad af en mängd tidningar för sina åsigter, hvilket han äfven vet att omtala och göra sig till godo såsom ett lidande, hvilket så mycket mer bör befästa anhängirnes tillgifvenhet och lydnad. Få personer i vårt land hafva i detta afseende fått ersottaga så många välförtjenta tillmälen., Honom måste imedlertid medgifvas den konseqvensen, att vara en outtröttlig motståndare till den politiska frihetens sak, alltsedan vändningen år 4828, ty förut var han en stor beundrarej, af de norska institutionerna; att alltid vilja en konungamakt, sammanvuxen med adelsmannaoch embetsmanna-interessen, eller som det på hans konstspråk heter: en stark konungamaktx, ogenersd af det parlamentariska systemet. Från denna synpunkt betraktar bin alla frågor, dep ligger mer eller mindre tydligt uttalad till grund för alla hans yttranden. Men härmed förenar han den taktiken, att, då argumenterna å del motsatta sidorna bl(va för starka, uppstå och i långa eller rättare uttänjda anföranden genom en del mer eller mindre lyckade sofismer draga uppmärksamheten från bufvudfrågan in på: bivägar, medelst uppgifter bredvid saken, dem han gerna låter sma motståndare kullslå, blott vufvudvägen blir obeträdd. Han lyckas i de flesta fall till följe af Jagen: divide et impera. Men skulle detta ej vara nog, så eger han ännu en appell, som aldrig förblifver utan verkan, det är den, att med böjd stämma omtala representationsförändring, adelns undergång och konunpgamsktens försvagande; detta motsvarar Catos bekant:: min tanke är att Carthago bör förstöras — dessa äro lystringsord, som aldri förfela sin verkan. Dertill ser man tydligen, att denne ståndsledare merendels räknar på en, blott i ett sjelfskrifset representanthus cch knappt der möjlig egenskap bos ledamöterne af majorieten, nemligen på deras okunnighet om äfven de allmännaste bistoriska, statistiska och politiska företeelser, äfvensom om logiken3 fordringar; ty på annat sätt är det omöjligt att förklara buru han stundom kan komma fram med satser, till den grad absurda, att hvarje man med anspråk på allmän bildning måste baxn:s för dem. De af medkämparna, som rätt inse detta förfaringssätt, tiga imedlertid visligen dermed; de af motsidorne, som hafva sig dessa förhållsnden bekanta, anse de lemnade uppgifterna vara så tydliga förvrängningar, att de ofta af rent äckel och trötthet ej vårda sig om att vederlägga dem; men detta är ett: misstag, ty de anses af många som klingande mynt — eller ock vilja de ej med denna vederläggning splittra frågan, hvilket åter är orätt, ty man so FJÄLL mm -—tr JA -. mm AS bb rr -— Oh -— a TNE CR Oc fen ke I AA OA