sista handen.o — 2 ?XYTTERLIGARE UPPLYSNINGAR OM SJÖFÖRSVARET: Första artikeln. De många olika tankar om Sverges sjöförvar, i synnerhet om dess linieskepps och skärårdsfartygs större eller mindre nytta, som i idningar, ströskrifter och på riksdagarne gifvit ig tillkänna, alltsedan förlusten af F:nland och Pomern, eller sedan Sverge. blef inskränkt inom egna gränser och knappa tillgångar, bafva otvifvelaktigt patriotiska syften till gund. Men synbarligen härrör ock en stor del af de nu olika meningarna hos oss af bristande eller glömd erfarenhet, eller af den orsaken, att Sverges egen sjöoch skärgårdskrigs-historia, ehuru rik på blodiga drabbningar emellan likartade farlyg, såsom linieskepp emot linieskepp och skärgårdsfartyg, dock alltför litet vet omtala huru det förhåller sig att slåss med kanonslupar och kanonjollar emot linieskepp, fregatter och andra seglande fartyg, hvarföre högst få nu lefvande svenskar förstå att värdera våra små, litet kostsamma och i fredstid osynliga skärgårdsfartyg, under det mängden dömer endast efter ytan, och tror att de stora, praktfulla och oftare synliga skeppen med sina många kanoner måtte vara förskräckliga busar, utan att känna eller besvära sig med att forska efter rätta förhållandet och hvad andra nationers erarenhet upplyser. För att ersätta nyssnämnde brist uti vår egen sjökrigshistoria, samt lätta omdömet om örlogsoch skärgårdsfartygs förmåga emot hvarandra nära öppen kust och i skärgården, tro vi oss göra svenska allmänheten en tjenst, då vi gå att meddela några utdrag ur andra länders kanonslupsbedrifter emot linieskepp, fregatter samt andra djupgående seglande fertyg, hvilka bedrifter för oss svenskar synas och böra vara ganska varnande och lärorika, neml.: ; Ui Annales Maritimes för Oktober 1846, sid. 606, anföres följande: Då förste konsuln i Frankrike, Napoleon, åren 1802—4804 var sysselsatt med att genom landstigning kufva England, och till sådant ändamål lät bygga samt i franska hamnar vid Kanalen samla icke mindre än omkring 2000 kanonslupar och andra grundgående fartyg af fyra serskilda klasser (se Annzles Maritimes 1845, Okt., sid. 468), för att derpå öfverföra 160,000 man soldater och 9000 hästar, så, ebu.u han för detta företag ansåg Frankrike ensamt tillräckligt starkt, men då det gällde att förskaffa frihet på bafvet, och Holland nödvändigt skulle intressera sig för samma grundsats, inbjöd Napoleon sistnämnde makt att deltaga uti företaget. Det blef således öfverenskommet att republiken Holland skulle sätta sitt då inskränkta antal krigsfartyg 1 tjenstärdigt skick, för att dermed till England öfverföra holländska landstigningstrupper, och dessutom anskaffa 350 kanonslupar, (alla dessa lära dock, icke blifvit fördige), hvilka skulle förenas med boulogner-flottan och emottaga en division af franska armåen att öfverföraHollindska contre-amiralen Verhucl blef uppdragen att föranstalta om holländska flottans byggande, utrustande och förenande omkring Viiessingen. Verhuel erhöll befallning att med sin kanonslupseskader begilva sig till Ostende, hvarest han skulle utgöra högra flygeln af franska kanonslupsflottan i Kanalen, under befäl af contre-amiralen Mogon, och hvarest holländska kanonsluparne borde emottaga marskalk Davousts arme-korps, som Var kantonerad i grannskapet af Ostende. . Den 42 Mars 1804 gick amiral Verhuel med första afdelningen af Sin kanonslupsflotilj till segels från Viiessingen, OCh råkade straxt vid utloppet ifrån Schelden 2:ne engelska fregatter som väntade honom. En häftig kanonad bör jade mellan fregaiterna Och kanonsluparne, som hade 24-pundiga kanoner. Men kanonsluparne som i anseende till deras grundgående kunds hålla sig tätt intill land; hvilket ickevar för Thållandet med fregatterna, fortsatte sin väg oc! lankommo samma afton till Ostende, -under et beständigt skjutande mot fienden. I Efier detta lyckade försök afreste Verhue landvägen tillbaka till Vliessingen, för att af Ihemta den öfriga delen af sina kanonslupar Isvirigbeten att verkställa detta blef nu störr än förra gången; ty då kanonsluparne vor