Aftonbladet – 28 januari 1848, sida 1

Pappa är utanför dörren... jag vill se pappa, innan han går bort med allo.n Och den der synen, har den förnyats se dermera ? frågade Lucien. Nej, aldrig, ehuru jag mångfaldiga gånger änskat det. Men kanske att Gud beviljar de rena, oskyldiga barnen hvad han sedermera förnekar de orena, syndiga menniskorna., Nå väl, yttrade Lucien, 1:ende: i vår familj äro vi lyckligare än ni. Ni återser således edra döda anhöriga?x Ja, hvarje gång någon vigtig händelse inträff:t eller skall inträffa.n Och hvaraf tror ni det härrör, detta åt er familj beviljade privilegium ?, Jag vet icke, men hvad jag känner är, att denna tradition under mer än fyra sekler bibebållit sig i vår slägtJag sade ju att Silvia, då hon dog, efterlemnade två söner? Ja, jag erinrar mig detxy Dessa gossar uppväxte och älskade hvarandra med all den kärlek de skulle hafva egnat alla sina anhöriga, ifall desse hade lefvat. De svuro således en ed, att ingenting, icke ens döden, skulle kunna åtskilja dem, och efter, iag vet icke hvad för en vigtig besvärjelse, skrefvo de med sitt blod på en liten bit pergament, som de bytte sins emellin, den ömsesidiga eden att den af dem, som först dog, skulle visa sig för den andra just i det ögonblick han uppgaf andan, samt sedermera under alla vigtiga ögonblick af hans lif. Tre månader derefier blef den ena af bröderna försåtligt dödad. Den andra satt och förseglade ett till honom innadt bref, men jusb som han var i bagrepp att trycka sin sigillring på det ännu brinnande lacket, hörde han en suck tätt bikom sig, och då han såg sig om, varseblef han sin bror, som stod bakom honom och stödde sin hand på hans axel, ehuru han icke kände denna hand. Då fattade han mekaniskt det nys: samman