Aftonbladet – 27 januari 1848, sida 2

SA mig den äran att med sina yttersta fingerspetsar v dröra den. På detta sättn, återtog Lucien, kan ni berätta för min bror, att allt är bilagdt enligt hans önskan, och att ni till och med har undertecknat ett kontrakt. ,Det är då fråga om ett giftermål?, Nej, icke ännu; men kanske med tiden ...n Ett föraktligt småleende spelade kring banditens läppar. Frid, sade han, efter ni nödvändigt vill så hafva det, herr Lucien; men ingen vidare förening; det ingår icke i fördraget. Nej, svarade Lucien; en sådan förening, hvarom vi nyss talat, kommer icke nu i fråga; men är, enligt all sannolikhet, skrifven iframtidens bok. — Dock, låtom oss tala om något annat. Säg mig, min herre, hörde ni ingenting medan jag talade vid Orlandini? Någonting af hvad ni sade? Nej, men hvad fasznen sade här i grannskapet.n I sanning tyckte jag mig icke höra skrockandet af en såden fågel, men jag trodde att jag bedrog mig.s . . Ni bedrog er icke, min herre, inföll Or2ndini. Vet, herr Lucien; det finns verkligen en fasantrupp der borta i det stora kastanjeträdet, bundrade steg härifrån. Jag hörde honom nyss, när jag gick förbi ,Hal! ropade Lucien glad; den måste man spisa i morgon.p Den skulle längesedan vara skjutenp, sade Orlandini, om jag icke hade fruktat att man skulle tro der nere i byn, att jag sköt på någonting helt annat än en fasan.n nJag har förberedt dem på skott i afton, yttrade Lucien. Dockp, tillade han, vändande sig till mig och kastande på axeln sin bössa, deh han nyss laddat, det är ni, min herre, som den äran tillkommer att fälla fasanen.