Aftonbladet – 26 januari 1848, sida 2

Det af Grundlagens stiftare begagnade ordet sin synes utmärka, att de tänkt sig hvarje sembhällsmedlem böra ega en religion, men ock endast en; eller med andra ord, de synas icke hafva förutsett att någon i dag skulle bekänna sig till en, i morgon till en annan och i öfvermorgon till en tredje religion; dem som vore så vankelmodig torde väl ock knappast kunna kalla någon religion för sin. Då nu den som uppnått 45 år, det vill säga den ålder, då allmänna lagens bestämmelser emot honom kunna tillämpas, öfverger vår stats religion, så har han genom denna åtgärd tydligen tillkännagifvit, det han ej längre vill vid sin religion vara a! Konungen skyddad, utan deremot blottställa sig för allmänna lagens straffbestämmelse för sffall derifrån. Jag tror således, att utsk. skall finna det ingen stridighet finnes emellan Grundlagens bud det Konungen skall skydda en hvar, äfven bland främmande trosbekännare vid en fri utöfning af sin religion, och allmänna lagens stadgande om ensvar för dem, som, i stället för att vilja skyddas vid sin religion, affalla ifrån vår statsreligion till främmande lära. Hvad sjelfva saken angår så anser jag mig, instämmande hufvudsakligen uti friherre Hamiltons yttrande, böra bestrida bifall till motionen, synnerligast derföre, att religionens band efter min öfvertygelse är det som säkrast håller massan af folket inom ordningens gränser, då deremot lossandet aj detta band skulle för samhällets lugn och bestånd kunna medföra de vådligaste följder. Hr v. Hartmansdorff, Aug. Jag bade ämnat emot den förmenta stridigheten mellan 46 Regeringsformen och vår allmänna lag anföra hvad hi Cederschiöld nyss sagt. Med honom instämmer jeg således. Ehuru jag lika med hr Geipenstedt, som förmält sig icke vara beredd vid detta tillfälle vidlyftigare omförmäla hvad han i saken tänker, äfven ämnar tills vidare dröja med mitt yttrande i deita ämne, likväl och då jag är af en mening motsatt den han redan uttalat och ämnet fordrar en närmare pröfning än den, hvilken det för närvarande fått, vill jag ottaga några yttranden ä deras sida som talat mot friherrarna Cederström och Hamilton, med hvilka jag hufvudsakligen delar lika sänkesätt. Men har förebrått friherre Cederström, att hans yttrande skulle innebära ett försvar för hyckleri i religionsväg. Men då grefve von Stedingks motion synes förnämligast åsyfta att skydda katolska lärans bekännare eller dem, som ö:vergå till samma lära, så hemställer jag till en hvar som besökt Catholska länder och sett den dyrkan af helgon, beiäten och reliquer som der eger rum, huruvida han tror, att tänkande menniskor kunna omfatta denna dyrkan utan att byckla en tro, som de icke ega. Frågar man en god Catholik om tillbedjandet a! den heliga rocken i Trier är rätt eller orätt, så vet man hvad svar man erhåller; och hvilken kan gilla et sådant? En talare har här sagt, att man icke kan hindra tanken ait flyga hvart den vill. Jag torde till svar derpå få anföra, hvad en abbedissa i Wedstena svarade konung Carl IX: man kan icke hindra fogeln att flyga öfver klosterträdgården; mer väl hindra honom bygga sitt bo deri. Samme talare har omförmält, huruledes upplysningen nu för tiden skulle åstadkomma så stora ting, att någor fara för samhället icke uppstode genom affall frår den lära staten bekänner; samt huruledes presterskapet, om det vederbörligen skötte upplysningen nog skulle vidmakthålla religionen. Jag är icke -al samma tanke. Med upplysning förstår man vanligen någonting helt annat än religion, och det för. håller sig tyvärr, så, att de länder, eller enskilda personer som mest skryta af upplysning, vanligen hafva minst af religion. En talare af motsatt tanke med mig har till styrka för sin tro anfört en vers. Det torde då tillåtas äfven mig, att tillstöd för min mening framföra en vers, hvars författare har sagt: Bloit uj plysning finnes, salighet nog vinnes; om med godo ej, hon får med gräl san. Så går det vanligen med dem, som vilja begagna den s. k. upplysningen, för att komma tillreligion. Det är icke genom upplysningsgrälet som religionen får framgång på sätt frib. Hamilton yttrat och den, som gör försök dermed i vårt land eller annanstädes skall uten tvifvel misslyckas. Jag uppskjuter för öfrigt alt yttra mig i detta rätt omfattande och vigtiga ämne.