Aftonbladet – 24 januari 1848, sida 3

transaktioner, å trenne serskilda af Lenholm utgifne och bos Borell belånte samt till rätten ingifav skuldförbindelser, den 4:sta af den 25 Juni 1842 å ett tusen fem hundra riksdaler, den andra. af den 4 September samma år, å två tussv riksdaler och den tredje af den 5 Oktober 1843 å et tösen riksdaler, allt banko, samtlige löpande med sex procent ränta, beräknat sig tillgodo mer än laglig ränta och således bedrifvit ocker; likväl och som tvänne på ed hörde vittnen, hofrätts vice notarfen Cs:! Henrik Eggers och vagnmakaren Joban Gustaf Wahlström, sammanstämmande berättat, att sedan Lantolm, vid ett någon dag i September månad 4845 hos notarien Eggers aflagdt besök, under klagan öfver ett af grosshandlanden Borell emot honom iskttaget ored!igt förfarande, förevisat Eggers och Wahlström, hvilken sednare vid tillfållet uppehållit sig i den förres bostad, en med namnet Borell u t liqvid eller räkning, i hvars debet varit till godtgörande påförd ränta å jemväl upptagne kapitalbelopp, hvilken ränta vittnet Eggers, vid hastig öfverräkning, funnit utgöra omkring dubbelt så mycket som lag tillåt och sedan vittnena, ef fer det Eggers, på Lenholms begäran, tagit en aiskrift af nämnde liqvid, jemfört denne med bufvudkandlingen och, med sine, namns tecknande å afstriften, bestyrkt den befunna öfverensstämmelsen dermed, samt Lenholm, med tillkännagifvande det ban såg sig nödsakad godtgöra Borell räkningens saido och till honom återställa originalligviden, enär denne eljest, med begagnande af några innebafvande bandlingar, skulle kunna göra Lenbolm skada, visat vittnena, det han för sådant ändamål hade i beredskap, dels en, af honom utgifven, med borgen af hattmakaren Carl Weselius försedd, skuldförbindelse, dels, penningar å tillsammans det belopp, som berörde saldo utvisade; så hafva vittnena varit Lenbolm följaktige till Borells bostad och tillika med bonom inträdt å dennes handelskontor, der Borell vid tillfället ensam innevarit och har Borell vid inträdet tillfrågat Lenbolm, om han hade räknivrgen med sig samt, efter derå erhållet jakande svar, af Lenholm emottagit originalet till den af vittnena bestyrkta afskrift jemte dem förut förevisade rtevers med dervid bilagde penningar, genomgått originalband!ingen och yttrat, att det vore den rättan och ätt Borel vore nöjd med den lemnade betalningen, äfvensom Borell, fastän ban, vid erinran af Lenholm sit återställa denna dess förbindelser, efter ett besöt innanför kontoret beläget rum, lemnat Len handlingar, på Lenholms framställde Be jemväl återfå den betaldte originalliqviden g-itterad. svarat, att den ej kunde lemnas tillbaka. emedan sådant stridde emot den emellan Lenholm och Borell träffade öfverenskommelse och emeia5 Borell redan sönderrifvit densamma; hvarförutan vittnena på den aflagda eden intygat, att den af Lenholm till rätten ingifne afskrift af en af ÅA. P. Borell undertecknad liqvid vore samma afskrift a den till Borell lemnade originalredogörelse, som Esgers tecknat och hvars riktigbet vittnena gemensarat bestyrkt och att de handlingar Borell vid förutnämbde tillfälle till Lenholm återställt, och hvilka vittnena, sedan de aflägsnat sig utur hans bostad, granskat, bestått af Lenholms förstnämsde trenne förskrifningar af den 15 Juni och den 4 September 1342 samt den ö Oktober 1843, tillika med en utaf Carl Johan Ullström, den 43 November 4839 till Anders Sellin eller ordres utfärdad, af Lenholm hos rätter jemväl uppvisad intecknad revers å tre tusen riksda!er banko, samt vittnet Eggers serskildt upplyst, att ban, som vid flere tillfällen sett Borells stil och namnicckning, funnit dess nämn under oftaberörde originatligvid vara fullkomligt lika med den teckning deraf Borell vanligen begagnade; alltså och emedan till ytterligare styrko af hvad i ofvanberörde måtto af vittnena Eggers och Wahlström blifvit intygadt, men af grosshandlanden Borell till alla delar bestridt, förekommer, dels att ett annat vittne, spriklåraren Gustaf Adolf Herslow berättat, bland annat, att han någon dag i slutet af år 4845 eller början af år 41846 i Lenholms hand sett en med namnet Borell undertecknad liqvid eller redogörelseräkning, hvarå Herslow, vid, hastig öfverräkning tyckt sig finna, att Lenbolm till godtgörande påförde räntor å i räkningen angifne kapitalsummor voro upptagne till för höga belopp och hört Lenholm derö:ver heklaga sig, dock under yttrad afsigt, att betala räkningen; dels ock, att Borell, ej mindre genom de af hans i målet begagnade ombuds i rättegångens början gjorde, men af Borell sedermera godkände förklaringar öfver käromålet, än ock hans egna utlåtanden deröfver, synbarligen sökt undvika att upplysa rätta förhållandet med de emellan honom och Lenholm förefallne penningetransaktioner och förnekat förhållanden, som Borell sedermera, i mån af emot honom inlupne omständigbeter eller tillvägsbringad bevisning måst vidgå; ty och då grosshandlanden Borell, genom sitt af vittnena Eggers och Wablström omförmälde, efter genomgående af den, vid de: af dem omvittnade tillfälle utaf Lerholm till Borell lemnade, med Borells namn underiecknade, liqvid eller räkning fällde yttrande, eller, att samma bandling vore den rätta och derigenom att han i enlighet dermed af Lenhölm emottagit betalning, måste antagas hafva erkänt liqviden vara af honom eller med hans vilja och vetskap utfärdad, men uti den till rätten deraf ingifne afskrift, som, enligt tvänne på ed hörde vittnens sammanstämmande utsago, varit med originalhandlingen öfverensstämmande, Lenbolm blifvit debiterad ränta på sin den 48 Juni 41842 å ett:tusen fembundra riksdsler utgifne skuldsedel för tre år tre månader med fem hundra åttiosex riksdaler; å reversen af den 4 September samma år på två tusen riksdaler, för tre år och tre fjerdedels månad, med sjuhundratrettiotre riksdaler sexton skillingar och å reversen af den Oktober 1843 på ett tusen riksdaler för två år med tvåhundra fyratio rikidaler, eller; efter en beräk ningsgrönd 2af. omkring tolf för hundrade om året de tvänne förre och tolf för hbundrade å den sistomförmälde reversen, samt dessa räntebelopp, dem Lenbolm, i enlighet med den i afskrift företedde lliqviden och det af honom godtgjorda saldo: deraf betalt, således öfverstiga den genom 9 kapitlet 6 Handelsbalken å penningeförsträckningar tillåtna största ränta, pröfvar rätten grossbandlanden Borell vara, emot sitt: nekande, lagligen förvunnen, att å merTIberörde trenhe .skuldförbindelser hafva tagit större räntå än lag medgifver, och dömer förthy, i förtnågo af nyssåberopade lagrum, grosshandlanden Borell att hafva förbrutit hela räntan med sammanräknade ett tusen fem hundra femtionio riksdaler sexton skillingar, dem Borell sålunda ålägges ätt till Lenholm manacs Åsarhära Anh aft till da fattianan höra 4tinanda