Aftonbladet – 22 januari 1848, sida 2

— Sedan tvenne stadsnotarietjerster vid hufvudstadens magistrat blifvit lediga, den ena genom stadsnotarien C. M: Bandelins död, och den andra genom städsnotarien P. J. Beurlings befordran till rådman, samt vid tredje stadsnotarietjenstens sednaste tillsattning blifvit gjordt förbehåll, att den person, som dertill utnämndes, borde underkasta sig den framdeles skeende förändring i tjenstegöromålen, som kunde anses behöflig och blifva beslutad; har magistraten förordnat att de tre stadsnotarierna, hvilka förut, hvar för sig, varit expeditionshafvande i särskilda mål, nemligen den förste uti bördestvister, åtskilliga magistratsärender m. m., den andre i konkursmål, och den tredje i vädjade saker, från och med innevarande års början skola vara expeditionshafvande på en division af rådhusrätten hvardera, utan afseende på målens beskaffenbet. Denna förändring i stadsnotariernas tjenstgöring synez vara ganska ändamålsenlig, så väl för dem sjelfva som för domstolen och de rättsökande, enär de kollissioner och uppehåll, som ofta orsakades derigenom att nämnde tjenstemän dagligen skulle göra tjenst på rådhusrättens alla tre divisioner, nu undvikas. Konkursansökningar och stämningar till rådbusrätten emottagas å f. d. andra stadsnotariekontoret, der stadsnotarierna, turvis under 44 dagar hvardera, hafva tjenstgöring. Då tjenstegöromålen för stadsnotarierna sålunda blifva lika, har magistraten ansett deras aflöning jemväl böra bestämmas till lika belopp.