Aftonbladet – 22 januari 1848, sida 2

RIESDAGEN. HERR EK. A. ALMGRENS MOTION OM STATSANSLAG TILL PENSIONSINRÄTTNINGEN FÖR LAKARE. Inom sambhället finnas få, hvilka äro i allmänhet så tillbakasatte som Jäkarne; ty förhållandet förändras icke deraf, att några få antingen genom en nyck af lyckan eller genom enskild förmögenhet äro i en oberoende ställning, Af ingen fordras det kupskapsmått som af läkaren, och ingen har, så väl under sin studiitid, som under hela sitt lif sådana faror och vedervärdigheter att genomgå som han, hvarföre ock alla tiders erfarenhet visat, att en stor del bland dem dö, dels innan de slutat sina lärdomsprof och dels inom de första åren af deras praktiska bana. Man behöfver endast fästa uppmärksamheten dervid, att läkaren måste tillbringa en betydlig del af sina yngre år under sysselsättningar, i sanning icke välgörande för hälsan. Öfverhufvud kan man beräkna, att kostnaden för hans kurs uppgår till det belopp, att den lön, ban sedan har att påräkna, såsom provincialeller bataljonsläkare, utgör icke en gång vanlig ränta på det redan utlagda kapitalet. Det är sålunda af enskild praktik han skall lefva, men då snart sagdt vid hvarje riksdag nya tjenster bildas med lika ringa löneförmåner, så följer deraf, att den enskilda praktiken härigenom betydligt förminskas. När härtill kommer, att ingen har så ansträngande göromål, då han nätter och dagar måste stå till tjenst, oberäknadt den fara, han löper genom stundlig beröring med sjuka af alla