Aftonbladet – 21 januari 1848, sida 3

i något af dessa yrken; men kan genom deras missbruk skada uppstå, så bör denna förekommas genom lagar, som gälla lika för alla religioners bekännare. Dessa allmänna resonpementer röra imedlertid, såsom jag redan nämnt, icke mosaiska religionen tillhörande svenskar, och jag ber att i detta afseende få hänvisa till länstyrelsernas vackra vitsord om deras uppförande; men äfven om man föreställer sig att förhållandet skulle våra motsatt, så kan detta dock aldrig blifva ett skål att vägra dem att köpa jord och idka andra yrken, än handel — ty om schackrarnes yrke är dåligt, så bör han ju snarare uppmunras än förbjudas att öfvergifva det, och lika absurdt som orättvist skulle det vara att förbjuda en mosaisk trosbekännare att köpa jord, e:nedan en annan toge hög ränta. Om mosaiska trosbekännares större skarpsinnighet än kristnas är jag ingalunda öfvertygad; men skulle den verkligen existera, så kan den endast blifva gagnelig för de yrken, hvarmed de skulle komma att sysselsätta sig. Om en mosaisk trosbekäsnare skulle bättre sköta sin jord eller med mera omtanka drifva sitt bruk, än den förra ägaren gjort, så skulle ju vid dessa egendomar flera menniskor finna arbetsför:jenst och bröd än förut, och så väl handteringen som fosterlandet deraf hafva fördel. Någon benägenhet att inmänga sig i allt och qväfva andra medborgares industri har icke försports i de städer, der de bittills fått bosätta sig. Hade den visat sig, så skulle det ju vara ena orättvisa emot desse städers inbyggare, att utsätia dem ensamme för en sådan inverkan; men de hafva aldrig beklagat sig deröfver. Att genom en mosa:sk trosbesännares ingiende uti ett yrke, likasom genom en kristegs, en konkurrens uppstår för dem, som förut drifvit detta yrke, är gifvet; men denna konkurrens är nyttig för allmänheten, och bästa sättet att förebygga att den ej må blifva skadiig för någon, är att lemna alla yrken öppna för alla medborgare. Jag har nu genomgått de inkast min gjort emot de mosaiske trosbekännarnes vinnande af medborgerliga rättigheter, och har endast några ord att tillägga om de fördelar, som derigenom skulle vinnas. Desse trosbekännare hafva gjort sig kände såsom arbetsamme, ordentlige, huslige, måttlige och återhållsamme. Deras välgörenhet emo: såväl kristna, som egna trosförvandter, är utomordentlig, och det är nästan utan exempel, att någon af dem begått ett brott. Sidane medborgare förskjuter en stat icke sirafflöst, och det är derföre icke blott upphäfvandet al ett lidande för dem, utan äfven en fördel för det gemensamma fosterlandet, som jag vill vinna. Vi skulle genom de mosaiska trosbekännarnes emanciperande aftvå den fläck, som nu vidlåder oss såsom deras förtryckare; viskulle genom det frikänna vår religion från en mot des: milda anda stridande fanatism; vi skulle slutligen genom det erkänna alla medborgares likhet inför lagen och derigenom helga denna princip, som måste vara hvarje rättsenligt samhälles grundval. Min motion är, att Siänderne måtte i underdånig skrifvelse hos Kong! Maj:t anhåll:, att i 2: N af Kongl. Maj:ts nödiga förordning af d. 50 Juni 4838, 4:a och 3:2 punkterse måtte utgå och 2:a punkten förändras, sa att hela denna YI skulle få följande lydelse: 2. Mosaisk trosbekännare må ej äga att välja eller kalla prest eller kyrkobetjening inom kristna församlingarne, eller i direktioner ellar kommissioner, som hafva befattning med kyrkoväsendet eller kristna undervisningsverke:, deltaga i öfverläggningar eller beslut om sådane (rågor. samt att Kongl. Mai:ts nådiga kungörelsa af den 24 September 4838 måtte helt och hållet upphäfvas. Jag anhåller vördsamligen om remiss af denna min moton till vederbörligt utskott. C. F. Wern j:r. I denna motion instämde hrr Lagergren, Lindström, E. G., Bergman, L., oca Ericsson m. fl ÅTERBLICK