Aftonbladet – 21 januari 1848, sida 2

Men så var det ej med husets folk, den unge adjutanten var älskad af domestikerna och, Gre goire undantagen, var det ingen, som ville honom något ondt: också, när man fick veta, att han ej var skickad i tjensteärenden af generalen, utan blott cch bart hade försvunnit, blef detta hans försvinnande ett ständigt samtalsämne i tamburn, köket och stallet. Det fanns ännu ett annat ställe, hvarest man mycket sysselsatte sig dermed: det var på Röda Krogen. Alltsedan Feodors hemlighetsfulla försvinnande hade kommit till Gregoires vetskap, hade han åter börjat fatta sina misstankar; han var säker på att hafva sett Feodor gå in till Vaninka, och om han icke gått ut derifrån, under det ban var hos generalen, så kunde han ej förstå, att han ej hade funnit honom hos sin dotter. Ännu en omständighet, som tycktes stå i samband med denna bändelse, sysselsatte honom, och det var Iwans stora utgifter, för en slaf högst ovanliga; men denne slaf var bror till Vaninkas älskade disyster; i följd häraf och utan att ännu vara rätt säker, misstänkte Gregoire hvarifrån dessa penningar kommo. En sak styrekte honom i hans misstankar, och det var, att Iwan, som ej allenast var hans bästa vän, utan äfven en af hans bästa kunder, aldrig talade om Feodor, och om man gjorde honom de mest enträgna frågor, gaf han aldrig annat svar än: Låtom oss tala om något annatl, Vid samma tid inträffade trettondagen, firad i Petersburg med stor högtidlighet, ty det är samma dag, då vattnet välsignas. Som Vaninka hade bivistat ceremonien, och somhon var trött att under två timmar hafva. stått vid Newaflöden, for generalen ej ut om: aftoner; hvarföre Iwan fick vara ledig; ban begagnade sig af denna sin frihet för att gå till Röda krogen. Hos Gregoire befann sig redan en stor samling, och då Iwan inträdde, välkomnades han