Aftonbladet – 21 januari 1848, sida 2

ver norden, de herrliga, som de lemnat efter sig i sina skrifter. Hr doktorn sökte derefter karakterisera dem begge för att visa, huru de kompletterade hvarandra och kunde sägas vara det manliga och qvinliga i sin högsta fulländning i Sveriges sång. Likasom Tegner, då han lade kransen för Leopolds fötter, fick den spira af honom, som Leopold burit efter Dalin och Kellgren, så fortsatte Franzen den sång, som uppstämts af herdinnan i norden, fortsatts af Creutz, och der Franzen kan sägas hafva lemn:t sin spira åt Åtterbom, hvilken väl ansetts stifta en ny skola, men som väl rättare kan sägas ha fortsatt fru Nordenflychts, Creutz och Franzens sing. Franzen framställdes såsom störst i det lyriskt idylliska skaldeslaget, och ehuru bans rykte ej såsom Tegners blifvit ett verldsrykte, ej en gång Europeiskt, utan stadnat inom Skandinavien, då Finland dit räknas, så måste han likväl i sistnämnda hänseende anses jemgod med med de yppersta bland de flesta Europas litteratörer, och ansåg talaren, att om han blott utgifvit ett häfte med dylika singer ej voluminösare än Pindari till och med Anacreons, cch bändelsen skaffat dem öfversättning på Europas mest lästa språk, skulle han utan allt tvifvel vunnit ett namn bland Eurcpas skalder. Det znmärktes att Franzön Likväl sjelf ansåg, att dessa småsånger, som hvarje bildad person af den äldre generationen kunde ur minnet, skulle möjligtvis utdö med nästa generation, men att om hans namn gick till efterverlden, det skulleske genom hans episka försök: Gustaf Adolf i Tyskland. Efter en kortare karakteristik af Franzn i de skilda vitterhetsslagen, hvaruti han uppträdt som poet, öfvergick talaren till skalden såsom prosaisk författare, anförande att Fryxell känner honom såsom historisk författare, såsom en af de yppersta i vir litteratur. Hen hede derwi profeszorsstudier, och hade också en lång tid varit historiarumt professor i Abo. Hans biogr:fier i Svenska Akademien äro de yppersta i vår litteratur enligt allmänna rösten. De införde en fullkomlig reform i våra äreminnen, men denna reform erkånnes ej vara den enda hvaraf Franzen har förtjenst. I ett nyare arbete framställes Franzen, Wallin ooh Tegner såsom de tre reformatorerna i den svenska kyrkan från ytlig neologi till varm kristlig uppfattning; bärvid upplästes ett poem af Franzen från 4789, der han antydde sin åsigt i strid mot då gällande tidehvarf, i hvilket han såg ett seglande skepp i brand. Alven anmärktes att Frånzn hade stor förtjenst äf reformen i den svenska predikostilen, der han också införde sak i stället för phraseologi och kristendomens störa herrliga sak i stället för allmänna, om också grannt sagda fictioner, som kunnat höras utan förargelse i en moskee såväl som i en kyrka. Hr doktorn vpppläste prof ur Franszens predikningar, som styrkte hans omdöme. Sedan hornen blifvit tömda för Franzens minne, föreslog docenten Ljunggren en skål för Skandinavien, som hufvudsakligsst gick ut på att visa, det Jjumheten för skandinavismen i let hela ej var särdeles farlig. Kand. Thomå uppträdde derefter, för att föreslå en tacksäselseskål för d:r Wieselgren, men afbröts af opet: ,elden är lös på norr. Taleren skynlade sig sluta med ett !efve d:r W.! hvarpå ar doktorn svarade: Må sniliets lågor alltid rinna, men skyndom oss att släcka lågorna på sorr.o I stället att dricka den proponerade skålen skyndade men nu att, vid en å Bredsatan uppkommen vådeld, använda helt andra crafter, än vältalighetens. Eiden hade utbrutit ii ett gammalt förfallet träghus, tillhörande yleckslagaren Elmqvist, hvilket äfven nedbrann, atan att elden vidare spred sig. — Den 43 Januari (Kuutsdagen) anställdes i Köpenhamn och i Christiania af studenterna le vanliga festerna ptill fädernes minne. Skåar drueckos för Finn Moagnussen, Geijer och r uar dAn