Aftonbladet – 19 januari 1848, sida 3

grunder, som det utkast til stadganden, motsvarande de nio första kapitlen i 41:sta sektionen af nu gällande skolordning, blifvit uppsatt, hvilket nu i underdånighet öfverlemnas till E. K. Maj:ts nådiga bedömande. För mera tydlighets skull äro äfven exempelvis förslag bifogade, huru de olika ämnena skulle kunna fördelas på läsetimmarna, eller så kalladt schema lectionum. Särskildt bör jag i underdånighet nämna, det jag trott en blifvande skolordning i allmänhet ej böra innehålla andra stadganden än dem, som kunna anses blifva gällande för en längre tid och lika för alla orter och omständigkheter, och att de föreskrifter, som borde kunna dels i följd af vunnen erfarenhet lättare förändras, dels med en föreslagen centralstyrelses begifvande jemkas enligt olika förhållanden, lämpligen kunde blifva föremål för särskilda reglementen. Häruti ligger orsaken, hvarföre många i 4:a sektionen af skolordningen nu befintliga och framdeles äfven behöfliga föreskrifter blifvit utur ofvannämnde utkast uteslutne. Föreskriften i skolordningens 3 sekt. 4 kap. 2, att ansökning till läraresyssla på stat ej må upptagas, om ej sökanden är född eller njutit uppfostran uti det stift, inom hvilket befordran sökes, medförer åtskilliga olägenheter. Ej sällan har händt, att fullt skicklige sökande saknats uti ett stift, under det att samtidigt härmed så beskaffade sökande uti ett annat saknat tillfälle att såsom lärare begagnas. Om på något ställe mindre verksamma lärometoder blifvit följde eller missbruk inrotat sig, blifver det alltid svårare att vinna förbättring i de förra eller rättelse i de sednare, derest blifvande lärare sjelfva varit handledde efter samma metoder, el!er såsom lärjungar varit delaktiga i eller vittnen till missbruken, och i allmänhet skulle icke utan skäl kunna befaras, att, om ett läroverk förfölle och valet af lärare vore inskränkt endast till dem, som der njutit undervisning, samma läroverks förfall allt mer och mer skulle tilltaga. Dessa sammanverkande orsak:r hafva ock redan föranledt den jemkning i stadgandet, att till vissa lärareplatser sökande från hvilket stift som helst under vissa förhållanden kunna anmäla sig, men då olägenheterna blott ofullständigt bärigenom afbjelpas, torde ansökningsrätten i allmänhet böra vara oberoende af den ort, der sökanden är född eller njutit uppfestran, cch ofvannämnde stadgande således böra utur en blifvande skolordning uteslutas. Hvad i öfrigt angår kompetensen till läraresysslor och den vigtiga frågan om sättet att utröna de sökandes större eller mindre skicklighet för de befattningar, hvartill de anmäla sig, så anhåller jag att i underdånighet få åberopa den särskilda framställning, som härjemte bifogas, angående inrättande antingen af skollårareseminarier eller af särskilda lärostolar i pedagogi och didaktik. Blifver det i nämnde frarcställning gjorda förslag till seminarier icke af E. K. Maj:t godkändt, torde blifva nödigt stadga, det ingen må på eget ansvar få förestå undervisning vid elementarläroverk, innan han åtminstone ett år auskulterat och biträdt vid något sådant läroverk, efter den anvisning, som honom lemnas af eforus. Hvad sålunia föreslås är ingenting annat än det, som på tjenstemannabanan i allmänhet iakttages, att nemligen den blifvande embetsmannen först under andras ledning, såsom ex(raordinarie, inöfvasi det praktiska af tjensten, innan han tillåtes att förestå den på eget ansvar. I fråga om lärares tillsättning anser jag mig böra i underdånighet hemställa, om icke E. K. Maj:t skulle täckas i statsrådet utnämna alla ordinarie lärare vid elementarläroverken, utom dem, som skola undervisa i musik, gymnastik och teckning; dock så, att förslag till hvarje beställning först upprättas, åtföljdt, åtminstone hvad rektorsbefattningarne angår, af särskildt, utan afseende på förslagsrummet, lemnadt förord för den af de sökande, som anses vara för den lediga tjensten mest passande. Visserligen är det sant, att hvars och ens eget uppförande, den skicklighet, hvarmed han uppfyller sitt kall, och vigten af den befattning, han utöfvar, äro de säkraste grunderna för anseende i samhället, men äfven för den, hvars eget medvetande bevittnar, att han på dessa skäl kan bygga anspråk på sina medborgares aktning och uppmärksamhet, kan det icke alltid vara likgiltigt, om de yttre företräden lem nas honom, som han så väl förtjenar. Dessa åter äro ti!l en del, hvad tjenstemannen angår, beroende af den omständigheten, om han är utnämnd af Kongl. Måj:t, eller om hans fullmakt är utfärdad af någon underlydande myndighet; och då lärarekallet, genom sin höga betydelse för samhället, är fullt ut lika vigtigt som, och vigtigare än många andra af de tjenster, hvilka nu af K. Mej: tillsättas, torde skäl vara att äfven åt detta kall gifva det högre yttre anseende, som genom en sådan åtgärd beredes. Då K. Maj:t inom så många andra grenar af förvaltningen tillsätter embetsoch tjenstemännen, cch, med undantag af kyrkoherdar i konsistoriella gäll, nästan alla dem, som ega sjelfständig verksamhet, torde det ock vara följdriktigt, att K. Moj:t, genom utnämnande af tjenstemännen äfven inom ifrågavarande förvaltningsgren, får tillfälle att verka på samhällets framtid också i hvad som angår deras bildning, som sannolikast komma att inom detsamma blifva verksamma medlemmar. Til!sättandet af vikarier för kortare tid och duplikanter torde deremot hädanefter, såsom hittills, böra tillhöra vederbörande eforer. I närmaste sammanhang med frågorna om lärares kompetens och tillsättande står frågan om deras aflöning och befordringsförmåner. Enligt det förslag till stater och löneregleriog, hvilget jag, jemte särskildt memorial. nu i underdånighet får underställa E. K. Maj:ts nådiga ompröfvande, är antalet af lärare minstadt med omkring 56 personer, eller med ungefärligen en sjundedel af den nuvarande personalen, då det icke räknas lärare i musik, gymnastik och teckning, och detta oxaktadt flera läroverk blifvit föreslagna till erhållande af utvidgad verkningskrets. Denna indragning lemnar likväl på långt när icke tillräckliga medel till den högst nödiga löneförbättring, som tillika föreslås, utan blifver bristen i alla fall högst betydlig, på sätt samma memorial närmare upplyser. En sådan löneförbättring utgör likväl vilkoret för möjligheten att borttaga den förhöjda tjenstårsberäkningen för lärarne och det åt dem derigenom lemnade företräde vid befordringar inom kyrkan, förmåner, hvilka vissergen förskaffat liroverken många skickliga lärare, men i andra afseenden menligt inverka både på skolan och kirkan, och således böra försvinna, så snar: ske Lan. Bifales löneförbättringen, torde äfven kontroller böra bestämmas till förekomman e deraf, att personer, som för lärarekallet icke längre äro passande eller dertill blifvit oskicklige, må under en längre tid kunna dervid orubbadt qvarblifva och derigenom skada läroverken. Ena omständigbet, som anses hafva i sin mån bidragit dertill, att e!ementarläroverken icke af allmänheten blifvit omfattade med det intresse och förtroende, de verkligen förtjena, är den, att styrelsen af densamma, äfven i enskildheterna varit öfyverlemnad uteslutande åt statens tjenstemän, och att lärjungarnes föräldrar stått i ringa eller ingen beröring med läroverket. Detta har ock, under nutananda förhållanden aAtminstana hvad lärdanmea.t