Aftonbladet – 19 januari 1848, sida 1

Fo PSTN STERN RAANeO T INT RORTAER KO OR TT handlingarne det oaktadt misslyckats, så uppsår den vigtiga frågan: På hvad sätt bör kriget fullföljas och hvad bör blifva var framtida politik? Jag tviflar icke att vi ej bora förJsäkra oss om de e.öfrinzar vi redan vunnit, (och göra dem nyttiga, oca att vi, i detta syfte, böra benålla och med vår styrka till In:ds och vatten besätta alla d2 bamnar, ståder och proI vinser, som vi för närvarande bemäktigat os; Teller som vidare kunna falla i vårt våld; äfvensom att vi böra vidare fulifölja våra krigsföretag, och bos fienden utt-ga sådana krigsgärder, som kunna, så vidt möjligt, godtgöra våra framtida krigskostnader. — — Med det sa:s ma Mexiko I vägrar allt skadestånd, måste vi vidt.ga åtgärIder att godrgöra oss sjeifva, genom att för beIstindigt tillegna oss en del af dess område. IStraxt efter krigets utbrott togos nya M:-xiko loch begge Kalhfornierna i besitining af vår krigsmast; våra anförare till lands och vatten anIbefalides att eröira och besätta dem, till viIdare bestämmelse vid fredsslutet. Dessa landsträckor innehafvas nu obestridt af 1o:s sedan flera månader tillbaka; alit motstånd från Mexikos sida bar inom dem upphöri; och min tanka är att de alcrig böra återlemnas åt Mex:ko, Skulle konsressen dela samma t:nka, finner jag ej skäl att icke med ens utsträcka Förenta Si:aternas domsrätt och lag öfver dem. — Detta skall befrämja fred och logn ibland invånarne, genom undanrädjande af det tvifvel de ännu kunna hysa, att måhanda på nytt blifva underkastade Mex kos valde. Jag uppmånar kongressen att skyndsamt taga denna viguga fråga i öfvervägande. Utom Nya Mexiko och Kalifornierna hafva andra mex:kanska provinser bulvit af uss eröfrade och styras ni af våra befälhafvare vid haren och flottan. — — Deras slutiiga beståmmelse måste bero af krigets utgång och det förfarande, som Mexizo kan finna lämpligt att bädanefter rakttaga. Enabgt min åsigt kan jag icke biträda de förslag can gjort, att antingen draga tillbaka vår arme helt och hållet, eller a:t å:ertiga till någon förut bestämd gräns, och endast besätta samt värna den. Det förra skulle vanära nationen infor sina egna och bela veriden; ögon; det sednare skulle förlänga kriget i de: oöfverskådbga. Det kan icke väntas att Mexiko, sedan det vägrat bestämma en sådan gräns nu, när vår krigsstyrka berrskar såsom segrare i landets bufvudsted och bjerta, skulle medgifva 03s att i fred behalla gränsen efteråt. Oivifvelaktigt sbulle det då fortsätta striden på det mest besvärande och oroande vis. Est rgränskrig, af den vildaste art, skulle o-pphörligt fortfara utåt en lång linea, och pikallz en talrik och sändigt slagfärdig här, fördelad i en mängd förskansningar till gränsens försvar. Fienden, fri från våra vipens öfvermakt vid sina kuster och inom det folkrikare inre landet, skulle vända sig emot gränsen, välja enstaka punkter till mål för enfall, och mot dem sammandraga sn krigsstyrka,. Ea sådsn sakernas ställning skulle Mexik-nerna sannolikt föredraga framför hvarj2 annan, då de sålunda kunde fullfölja guerillakrizet, som bebagar dem mest; bvarförutan fördelarne skulle förblifva helt och hållet på deras sida. — — Atgärder hafva nyligen blifvit vidtagna, hvarigesom alla mexikanska statens inkormster, så väl inom landet, som utifrån, komma att läggas under beslag, till underbåll för vår här och vår flotta. Härigenom skall vår skattkammare befrias från en svår licka, men Mexikan-rne erfara krigets tyngdpå annat sätt än hittills, samt, i sitt eget intresse, bri gas att ford:a sina styresmäns samverkaw till en billig fred. Vår unions inkomster för uppbördsåret 1848, som slutar med den 43 Juni, beräknas till 42,826,500 dollars; utgifterna, i fall fred ej higner afslutas med M-x:ko, till 58,615,000; statsskulden utgör nu 45,659,009 dollars. Till mötande af utgifterna för nästa uppbördsår, som slutar den 30 Juni 1849, erfordras ett nytt siatslån af omkring 18,500,000 dollars. Den nedsättning af införselstullen, som beslöts den 30 Juli 4846, bar varit tillämpad sedan den 4 December samma år; och jag äger nu den tillfredsställelsen att kunna vitsorda samtliga de välgörande verkningar, som man föru!sett af denna åtgär. Tullinkomsten har under det år, som slutade den 4 December 1847, med 8,000,000 dollars öfverstigit tullinkomsten under det föregående året, då den förra tulltaxan ännu gällde; verkan af förändringen är för öfrigt synbar i den stora och förut nästan exempellösa förkofran, som utmärkt varje gren af närngarne. — Så förmånlig har len vya lagen varit för näringsfliten, att kriset, som vanligen annars minskar ett folks tillsängar, icke bar i någon märkbar mån hindrat vårt välstånds j-mna tillvext. Det är glädjande att en mängd indianstamnar nu röja ovanlig håg för skolstiftelser ibland ——LrC7eeeeee— a Ni älskar mise BRandaAn9s