Aftonbladet – 18 januari 1848, sida 3

Kv ——r—— —— — — —.czZz——.—.X—Z —L — Feodor skulle således få återse Vaninka. Of verallt der ban kunde gå en fara till mötes, på Italiens slätter, i Tessins pass, på Alpernas isbetäckta toppar, hade han alltid varit den förste, och hans namn syntes xlitid bland deras, hvilka voro upptecknade såsom förtjenta af belöningar. Han återkom då, som han hade lofvat, värdig sin ädle beskyddares deltagande och, hvem vet? kanske äfven Vaninkas kärlek! Dessutom hade ju marskalken fattat vänskap för honom, och ingen vet hvart denna vänskap kunde föra, då Suwarow sjelf stod så högt i Paul I:s ynnest. SN Men ingen kunde förlita sig på Paul I, hvars karakter var en sammansättning af ytterligheter; också utan att på något sätt veta sig värd hans onåd, mottog Suwsrow, då han kom till Riga, ett bref af geheimerådet, som i kejsarens namn tillkännagaf, att lika som han hos sina soldater haft öfverseende med deras brott mot krigslydnaden, så hade kejsaren deremot beröfvat generalen sina äreställen ech förbjöd honom alt visa sig för hans ögen. En dylik underrättelse verkade som ett åskslag på den gamla veteranen, redan förut förbittred af sina motgångar, liknande de aftonstormar, som komma och fördunkla en klar dag. Han sammankallade följaktligen alla sina officerare på torget i Riga, tog afsked af dem gråtande, L.k en far, som lemnar sin familj; sedan han hade omfamnat generalerna och öfverstarna, och tagit de andra i handen, sade ban dem än en gång farväl och lemnade dem frivt att fullfölja deras destination; derpå kastade han sig i en släda, for natt och dag, tills han incognito anlände till den bufvudstad, i hvilken han väntat sig få som sgervinnare intåga, och lät föra sig till en af sina nieccer, som bodde i ett aflägset qvarter, hvarest han fjorton dagar derefter dog af sorg. (Forts. följer.