Aftonbladet – 17 januari 1848, sida 2

en mig samma besvär, så skall han hädanefter supa mindre bränvir, eller också vara mera vördnadsfull när han är rusig.n Iwan gjorde ett tecken af djup underdånighet och följde sina kamrater. Feodor gick in i förstugan och folkhopen skingrade sig, ganska missnöjd öfver generalens ädelmod, att hafva besparat brottslingen fyra slag, d. v. s. tredjedelen af sitt straff. Och som vi nu hafva låtit våra läsare göra bekantskap med några personer i denna historia, så hoppas vi att de tillåta oss att sätta dem i närmare beröring med dem, hvaraf vi hittills blott hafva sett en skymt bakom gardinerna. Generalen, grefve Tcherinayloff, hvilken, som vi redan hafva nämnt, hade innehaft guvernörsembetet i en af de betydligaste städerna i trakten af Pultawa, hade blifvit återkallad till Petersburg af Kejsar Paul I, som hedrade honom med sin synnerliga vänskap. Ilan var enkling och hade blott en enda dotter; hon hade ärft både rikedom, skönbet och högmod af sin mor, hvilken påstod sig härstamma irak nedstigande linie från en af hufvudanförarne för den Tartariska folkstam, som under Dehingis Khan i trettonde seklet inkräktade Ryssland. Genom en olycklig slump hade dessa högmodiga anlag hos den unga Vaninka blifvit än mer förökade, just i följd af den uppfostran hon fått. Som generalen ej mer bade någon hustru, och han ej sjelf kunde sysselsätta sig med sin dotter, hade ban åt henne valt en engelsk guvernant, som, i stället att bekämpa sin elevs hösmodiga böjelse, hade blott gifvit den en ny utveckling, i det hon stärkte bennes naturliga aristokrati, genom de instuderade grundsatser, som göra den engelska adeln till den högfärdigaste i verldenr. Ibland ce åtskilliga studier, hvilka Vaninka hade idkat, var det ett, vid hvilket hon särdeles fästat sig; det var, om man så kan säga, hennss ståndseller bördsvetenskap; också visste hon fulikomligt väl, hvilken grad och hvilken makt hvarje adlig familj ilandet innehade, hvilken familj som hade stigit före hennes, och före