SSM — Ibland de från sista riksdagen hvilande grundlagsförslag, hvilka nu ligga på Ständernas bord och sannolikt förekomma till! slutligt afgörande i onsdagens plenum, är ett, hvarpå vi ar.se nödigt att särskildt påkalla resp. representanters uppmärksamhet, för att söka förekomma dess antagande, hvilket väl, och för den som ej är närmare bekant med ämnet, kan synas innefatta hyllning af en riktlg princip, men i sjelfva verket leder till förfång och crättvisa, utan att något af det åsyftade ändamålet egentligen vinnes. Vi mena härmed det förslaget, att vid samma ansvar som för efptertryck af svensk skrift (d. v. s. förlust af phela uppl:gan eller dess värde) det skall vara förbjudet, att utan författarens eller dess rättsinnehafvares skriftliga tillstånd trycka eller efstertrycka skrift, dertill andra staters undernsåtare ega förlagsrätt, så vida i dessa stater svenska undersåtares förlagsrätt enahanda skydd genom lag åtnjuter. Redan då detta förslag vid förra riksdagen väcktes genom en kunglig proposition, togo vi oss friheten erinra om dess olämplighet, som det nu är meningen att närmare ådsgalägga. Hade Regeringen täckts utarbeta och föreslå Ständerna antagandet af en lag till bättre skyddande emot eftertryck inom landet af svenska skrifter med enskild förlagsrätt, eller mot försäljning genom svenska bokhandeln af eftertryckta arbeten, så hade detta utan tvifvel påkallat erkänsla; ty lagen är, i detta afseende, för närvarande så bristfällig, att den i många fall lemnar intet skydd, hvarpå man kan citera många bevis med exempel ifrån sådana grofva plundringar från våra hästa poeter, som t. ex. hr lektor Lenström och Lindska firman i Örebro gemensamt företagit sig, medelst den bekanta authologien, eller De gömda orden, en ssmling utdrag af hela andliga tal och predikningar, hvilka egentligen icke borde kallas de gömda utan de stulna orden; att icke tala om den mängd smärre litterärt tjufgods, bestående i aftryck ur Frygells berättelser, hvarmed åtskilliga af våra historiska originalskizzare briljerat i julkalendrar, i texten till planchverk, 0. S. V. Det förslag deremot, som Regeringen aflä! till Ständeraa, väckte hos många en verklig förundran, dels derföre, att man icke förut hade hört nigon hvarken enskild eller cffentliger