Aftonbladet – 15 januari 1848, sida 1

My rt OR WARDLAUE, vf C6 TIK BEUBEEMÄBREMAA, ME IPERMAATE t af Hornsoch Repslagaregatorne å Söder; i NYBERGS RR RR RR ror Jett litet bis åt enhvar, inom hvilket han måste föda sig, i sjelfva verket äro af ingen nytta för I det allmänna; följaktligen ärdamålslösa och ofta Trent abderitiska, men likväl alltid tjena såsom ltäckemantel att låta lagen utöfva ett förtryck I på de svagare, mot hvilket Likväl desse just I borde skyddas af samhället. — Utgifvaren af tidskriften Runa, hr Richard Dybeck, har på vitterhets-, historieoch antiqvitetsakademiens högtidsdag, den 4 dennes, till bemälde akademi lemnat ett öppet gåfvobref, af innehåil: att hr Dybeck, af erkänsla för den välvilja, hvarmed akademien omfattat hans antiqvariska forskningar, samt på det beskaffenheten af de arbeten i dessa ämnen, han genom tryck allmängjort och härefter Ikan komma att allmängöra, må kunna i en framItid undersökas och pröfvas, förordnat, att sarntliga hans handskrifna samlingar af antiqvariska och topografiska handlingar, ritningar, folkmusik m. m., så väl hvad för närvarande i hans ägo finnes, som hvad framdeles tillkomma kan, skall efter gifvarens frånfälle tillfalla bemälde akademi. Dessa, till en del förevisade handlingar, utgöra för närvarande något öfver 14 band i folio och quarto. (St. D.) — Konstnärsgillets andra soir i går afton, till förmån för en pensionsfond åt litteratörer och konstnärer, var icxe mindre lyckad än den föregående och tilloppet af biljettsökande och åskådare nästan ännu större, hvilket man också på förhand kunde ana. Koönstnärsgillets arrangemanger hafva alltid haft att fägna sig åt allmänhetens uppmuntran vid de tillfällen, då särskilda biljetter äfven utom ledamöternas antal blifvit utlemnade; hvad skulle det då icke vara i går, då gillet bade den lyckan att erbålla: demoiselle Linds mäktiga medverkan, som . oansedt sitt täta uppträdande på kongl. teatern, hvilket omöjligen kan annat än fatigera henne, likväl hade den liberaliteten att äfven här: bidraga till aftonens illustrerande på tvenne sätt. Programmet hade egentligen tre glanspunkter, af hvilka den första var en med stor omsorg arrangerad ochpraktfull tablå, föreställande Den heliga Cecilia, efter Rafaels bekanta tafla i Bologna. Figurerna: Sancta Cecilia, dem. Lind, Maria Magdalena, m:ll Ebeling, samt apostlarnas Paulus, Johannes och S:t Augustinus. Bakom dessa syntes en grupp englar i skyn. I den ene af apostlarne 1genkände vi hr Suniberg, men hvilka de andra voro är oss obekant. Den lefvande gruppen återgaf på ett särdeles lyckligt sätt den store måilarens mästerliga komposition, der hufvudfiguren, Cecilia, musikens skyddspatronessa, föreställes i ett ögonblick af inspirationens hänförelse. Det behöfver väl knappt tilläggas, att Jenny Lind hade förstått väl uppfatta detta moment; hennes själfulla strålande blick åt höjden gaf åt hela taflan den ätheriska karzskter och lyftning öfver stoftet, som synes hafva utgjort målarens grundtanke dervid. Äfven de öfriga figurerna voro ganska lyckade, m:ll Ebeling en ganska vacker Magdalen2, och englagruppen i fonden förhöjde betydligt intrycket af det hela. Hufvudsakligen drogos dock åskådarnes bliekar till hufvudpersonen Cecilia, som jemväl bade en ganska dyrbar toilette, bestående af en på sidan öppen, med juvelsmycken hopfästad tunik af skimrande guldbrokat, äfven en röd klädning med sobelbräm, allt såsom det tycktes, förfördigadt för tillfället, samt dessutom en ymnighet af juveler och guldsmycken. Den hel. Cecilia skall, enligt legenden, varit mycket rik. Uti den sednare afdelnirgen gaf demoiselle Lind tvenne romanser, cervid hon ackompanierade sig sjelf på pianot. Den ena var en svensk visa, den andra såsom vi tyckte en Norsk, som under sångerskans behandling blef ett konstverk af den mest originella och öfverraskande effekt. Det är en ung flicka som begifvit sig ut i bergen för att bö.a eko. Hon utropar dervid med styrka några enstaka och från hvarandra fristående toner, hvilka sedan flere gånger af eko upprepas mellan bergen allt svagare och svagare, hvarifrån flickan efteråt uttrycker sin glädje med ett bjertligt skratt och med några förtjusande drillar, hvil:a smån.ngom bortdö till en sakta andehviskning. Den förening af djerfbet, säkerhet och behag, hvarmed allt detta utfördes och som vittnade om mästarinnans störa fulländning, Irog till den grad till sig uppmärksamheten, att åhörarne sjelfve derunder knapt andades, inda till slutet, då intrycket ovilkorligt gaf sig uft i stormande applådissemanger och bravorop. Den tredje glanspunkten i programmet var Mammas gosse, en monolog i tre afdelningar, komponerad och utförd af br Jolin, som derwti föreställer en af sin mor bortskämd son id tre olika perioder af 42, 435 och 21 års Ider. Hr Jolin har dervid icke förnekat sitt nille och sin lyckliga förmåga att uppfatta koniska drag ur hvardagslifvet, hvilka han här ätt lyckligt grupperat, och likasom flere gåner förut användt det qvicka och godmodiga kämtet i en moralisk syftning. Hela denna ramställning var en lätt och graciös skizz, utan ospråk, men som kanske just derföre gör en örträfflig effekt. Den är så god, att vi skulle llstyrka hr Jolin att göra bilden fulländad meelst tillägg af ännu tvenne akter, hvaraf den erde kunde visa gossen, såsom gift och husyr ann och den femte såsom ruinerad. Trenne serskilda föredrag illustrerade desstom aftonen. Oxenstjernas första sömnlösa att (vid underrättelsen om den store koungens död), utfördes af hr Torsslow i koym med den talang man alltid finner hos enne konstnä: om hvardagslifvets romantik, redrag af doktor Wetterbergh, och tankar om rama, föredrag 2f Hedlund. Alla dessa stycFRIES Rp. SE 1 SS JE OF SEDE JERKA, 19 felt 1. RRRRSESNESR TA