Aftonbladet – 15 januari 1848, sida 1

— Hos ÖOtfverståthållareembetet är för närvarande ett näringsfrihetsmål anhängigt, hvar: slutliga utgång, om det ej stannar förr än på högsta ort, skall blifva ganska intressant at erfara. Det lemnar imedlertid stöd åt den farhåga, som Aftonbladet yttrade vid Hsndelsordningens utfärdande, att den, om vi så få säga pedantiska småaktighet, till följe hvaraf, oaktadt den antagna grundsattsen om näringsfrihet, likväl en mängd onödiga hinder och restriktioner blifvit i sjelfva förordningen statuerade och likasom inkastade, komme att medföra en bop trassel, omgångar, krångel och vexationer, alldeles u:an behöfligt och förnuftigt ändamål. Saken angår den i 4 Handelsordningen qvinspersoner medgifna handelsrättighet. Näimde innebåller nemligen, att välfrejdade qvinpnor, som förete betyg om försvarlig kristendomskunskap, m. m., äro oförhindrade, att i stad idka nipperhandel, klädmäkleri, mingleri, tobaksbandel samt försäljning af så kalladt nålstolskram; med tillägg, att hvilka slags varor till nämnde handelsgrenar äro at! hänföra, stadgas genom särskild författning. En sådan särskild författning är utfärdad af kommerskollegium den 22 Februairi nästlidet år; hvarigenom de varuartiklar, som tillhöra hvartdera af berörda fyra handelsyrken, serskildt uppräknas och bestämmas. Då nu, efter det de nya näringsförfattningarna den 4 Juli nästlidet år trädde i verkställighet, qvinspersoner, som erhållit tillstånd att idka ett af dessa yrken, sedermera sökt att derjemte få utöfva ett af de tre öfriga, har handelsföreningen, hvilkens utlåtande infordras öfver ansökningar om handelsrättighet, fråmställt den grundsatts, att då de i 4 Handelsordningen upptagna fyra särskilda handelsyrken, eom blifvit tillåtna att utöfvas af qvinnor, skulle hafva till föremål att för sådana persorer utgöra försörjningsmedel, och kunde anses vara dertill tillräckliga hvart för sig, qvinsperoner icke böra tillåtas att samtidigt utöfva lera än ettafoftanämnde handelsyrken, Denna sigt har blifvit gillad och antagen af handelskollegium, som i följd deraf förklarat att då fvsnomförmälde sökande erhållit tillstånd att dka ett af de fyra handelsyrkena, ansökninarne om rättighet att derjemte på en gång f! itöfva flera icke kunde bifallas. Håröfver hafval le sökande besvärat sig hos öfverståtbållarembetet, hvarest handelsföreningens fullmäktigel ti infordrade förklaringar vidbållit sin åsigt ch sökt ådagalägga, att om en motsatt tolkning f bandelsordningen och kommerskollegii kunörelse skulle äga rum, sådant skulle på det andlande borgerskapets bekostnad föranledal. ill de största oredor, och upphäåfva allt berepp om de fyra särskilda handelsrättigheteras bestämmelse att utgöra försörjningsmedel ör välfrejdade qvinnor; enär det ligger i säåens natur, att en qvinna, som för sådant änlamål fått rättighet till någotdera yrket, börl jelf utöfva det samma; hvilket icke kan ske,lc m hon samtidigt skall idka flera.n Vi fråga, efter läsaingen häraf, om icke det fvanstående lemnar ett tydligt bevis på, att ådana försök som här blifvit åberopade, at:j ndela näringsrättigheten i en mängd små ser-l: kilda und rafdelningar och likasom afstängal