Aftonbladet – 14 januari 1848, sida 1

han en häntydning med blicken på de båda damerna — för att roa oss andra hvardagsmenniskor, så miste man få ett begrepp omv... Paradiset, högg den Jjusa skuggan in. Damerna rodnade lätt och det mörka lejonet 1og oförstäldt. För grefven kunna dessa Iandtliga fester ej förefalla annorlunda än som ett dåligt och tråkigt folknöje, ett skörd-kalas eller något ditåt, sade värdinnar, med en blick på det mörka skigget, ty ög.t undvek hon omedvetet. Och jag förlåter redan på förhand om jag skulle ertappa en och annan gäspning. Min nådiga uppmanar mig verkligen att försöka mig på ett fält, der jag är föga bevandrad, på artighe:ens, och jag vädjar till min vän här, som följt mig på mina resor, om jag någonstädes i utlandet sett något jemförligt med de fester och de älskvärda qvinnor, som gifva oss dem här i vårt hemland., Nej, under grenarne af våra gamla vördnadsvärda ekar och under vår rena, blå himmeln, började den unga, röda mannen, med mycken och svassande effekt, men stadnade tvärt. Ljusskimret från den öppnade salongsdörren slog honom i ögonen, och några toner från ett piano läto höra sig. Jag tror mig höra en vals,, afbröt värdinnan, uppstigande, och . ..n Jag har ett gammalt löfte att påminna ompn, ifyllde den, som titulerades grefve,, i det han artigt och med en brännande blick bjöd henne armen. . Afven jag,, sade hans skugga, i det också han krökte sin arm med en bugning för den unga frun vid värdinnans sida. I dennas min läste man förtreten att öppna balen med en simpel adelsman, så dum att han knappt kunde anses för klok, då hennes vän fått en grefve på sin lott, och just den, som de ständigt sletos om.