Aftonbladet – 13 januari 1848, sida 3

läppar och skelettlika kropp utsväfningen tryckt en omisskännelig stämpel. ; Se här ha vi vår charmanta värd, sade den glade gamle herrn i det han gick fram till ho. nom, i rosornas ånga, å la bergere tout å fait. Nå, resa vi i morgon?, frågade den bleke gästen, utan att gilva värden tid stt svara på den förstes tilltal. Ja visst,o svarade denne lifligt, vi resa i dagningen. Hvilket li! vi skola föra, hvad är det att tröska och spela på tre fyra man hand emot ... Ja, men man förlorar dock nästan lika bra som på en biribiklubb, det vet du nog, skrattade den gamle sprätten, slående sin värd på axeln. En svag rodnad färgade dennes kinder, och med bhäftighet svarade han: liksom du vet att man vinner lika mycket.n Hvarföre skola vi blifva häftiga medlade den bleke unge mannen i matt ton; den ena gången vinna, den andra tappa; den som gifver sig i leken får leken tåla.s Ja det tror jag nog fan du kan säga, svarade värden, cdu som ingenting har, som lefver i och af spel; men jag, som haft en verkligt ansenlig förmögenhet, hvilken jag sett så småningom på ett eller annat sätt krypa i dens fickor, som bringat mig den... Om så verkligen är, afbröt herrn iriddrägten skrattande; så är det ju eh temligen rättvis lek af ödet. Jg återfår hvad jag en gång gaf; och hvad du på ett slags hasardspel vunnit, det bar nu kommit till mig på samma sätt. Låt oss inte tala derom vidare,, sade värden! med ett slags lättsinnig resignation. Några