Aftonbladet – 13 januari 1848, sida 3

penningar. Talsren skulle ej förlänga diskussionen, om han ej ansett sig böra yttra några ord i afseende på kommitterades förslag i andra punkten, i afseende på mantalsrentan, som utgår af hvarje skattskrifven person; talaren etinrade, att den utgår i stället för qvarntullsskatten, och var det talarens tanka, att den borde; upphöra. Att kommitterade icke föreslagit dess afskaffande torde få tillskrifvas deras instruktion, som blott uppdragit den att förenkla, men icke att afskaffa någon skatteafgilft, hvilket sednare tillhör Rikets; Ständer. Rulberg anförde åtskilliga olägenheter, som äro förenade med uppbördsstämmor på de tider, som af kommitterade blifvit föreslagna. Talaren ansåg höststämman böra framflyttas från medlet af Oktober till medlet af November, emedan åtminstone arbetsklassen då möjligen har i behåll någon besparing af sin arbetsförtjenst; uppskjutes stämman deremot till Februari eller Mars, så möter för hela denna klass största svårighet att kunna afbörda sig sin skatt; på denna grund trodde talaren en höststämma böra anses såsom :nödvändig. Jönsson kunde ej instämma i det beröm, som kommitterades förslag rönt i ståndet, emedan talaren der ej funnit något förslag till nedsättning, blott till förenkling af skattebördornas utgörande. Instämde med Bengt Gudmundsson rörande mantalspenningens upphörande och framställde till ståndet, att hos Statsutskottet hemställa mantalspenningens uppbörande. Efter nära trenne timmars liflig diskussion remitterades den kongl. propositionen till Statsutskottet. Efter denna diskussion remitterades återstoden af de sista motionsdagen väckta motioner. I anledning af Lagutskottets utlåtande J4 5, hvarigenom utskottet förklarade sig anse den väckta motionen angående upphörande af den s. k. offringen till presterskapet vara till Lagutskottet i orätt remitterad, voro tankarne delade huruvida så verkligen förhölle sig; men slutligen blef ståndet enso att remittera motionen till Ekonomiutskottet. Statsutskottets memorial om remiss till Bankoutskottet ensamt af den kongl. propositionen, om jemkningar i myntsystemet, bifölls. Ridderskapet och Adelns inbjudning i fråga om tryckning af det utaf kommitten angående bränvinsbränningen afgifne utlåtande, afslogs. Slutligen godkändes några Expeditionsutskottet förslag till skrifvelser, samt bordlades åtskillige från StaisBankooch Ekonomiutskotten ankomne memorial och utlåtanden. I — Den motion, som den 22 Dec. sistl. år hos Ridderskapet och Adeln väcktes af hr Ridderstad, angående förhöjning å artilleriunderofficerarnes beklädnadspenningar, var motiverad på det kän:a förhållandet, huru vigtigt artillerivapnet är; att för dess befäl erfordras många kunskaper; att det miste tjenstgöra både såsom infanteri och kavalleri; att en del af dess tjenstgöring och exercis medförde större beklädnadspersedlar, samt att Lkväl slitning af artilleriuniformen är lika dyr som gardets, 0. s. V.ivt Efier denna motivering yttrar motionären: Det skulle då tyckas billigt, alt dessa underofficerares beklädnadspenningar åtminstone vore lika stora med gardernas. Förhållandet är likväl alldeles tvärtom. En underofficer vid Lifgardet till häst har för detta ändamål 460 rdr bko, för hvilka ban dock är skyldig att äfven hålla sig sadelmundering, men hvilken! utgift ej behöfver påkomma oftare än ungefär hvart 40:de år, och en underofficer vid garderna till fots 70 rdr, bko. Vid artilleriet deremot har han endast 50 rdr. Jag torde ej behöfva mer än nämna detta förhållande, för att visa obilligheten deri, och följaktligen det billiga i en förhöjning för denna verkligen vanlottade, men oumbärliga tjenstemanna-klass, och anhåller, att Statsutskottet, dit denna motion lärer komma att remitteras, behagade föreslå En sådan, öfverensstämmande med behofyet och med rättvisans fordringar. Man lärer lätt finna, att frågan här i alla fall icke kan blifva om särdelös stora summor, då, såsom jag tror, samtlige underoflicers-korpsernes vid de tre artilleriregementerna beklädnadspenningar ej för närvarande torde uppgå till ew högre sammanräknadt belopp än ungefär 8000 rdr, bli en skälig förbättring i deras vilkor, icke någon för stalen mycket betungande utgift; :men den skärf, som härigenom räcktes en klass af 160 nyttiga och aktade medborgare, Yore likväl för dem ganska välkommen, och för Rikets Ständer vore det på en gång en glädje och en tröst att veta sig bafva skipat rältvisa. å Om imedlertid, hvad jag af vissa yttre anledningar har något skäl att förmoda, ritets nu församlade ständer icke skulle finna sig böjde att anslå några nya medel, för det här ofvan angilna ändamålet, så får jag såsom ett annat alternativ, och på grund deraf att uniformerna, efter den!sednaste förändringen, både i värde och utseende erbållit en nästan fullkomlig uniformitet, bärmed äran föreslå en ny fördelnipg af beklädnadspenningarne, för alla inom hufvudstadens garnison tjenstgörande underofficerare, och hvilken fördelning bör proportioneras efter korpserpas verkliga behof och den olika slitning, som dem emellan kan äga rum, till följe af en mer eller mindre klädesödande exercis och tjenstgöring i allmänhet. LITTERATUR. Om fångvården och dess förhållande till det