Aftonbladet – 13 januari 1848, sida 3

som lockade en tår af saknad i hennes långa ögonhår, men hastigt teg hon upp, jagade med en missnöjd rynkning på ögonbrynen bort dessa tänker, sträckte ut handen och ringde. Den intrådande flickan drog ifrån gardinerna och flyttade fram en stol till den höga spegeln, som, infattad i väggen, återgaf hela det lilla rummet inom sin granna ram. Och främst på taflan den slående kontrasten emellan de båda unga qvinnornas ansigten. Det ena gladt, friskt och rundt, med höga rosor på läppar och kinder. Det andra matt, liknöjdt, blekt och affallet. Som den första bade den sednare äfven varit en gång, innan rikedomen med sina inbilla32 behof och verlden med sin jagt efter glädi 4 em AA Och aina van sosse 25 SN a oem ove rn vva HvVIKE ämnen uppsökt henne. Och sådan som hon nu var, skulle den, som stod bakom hennes stol, också blifva, om den lycka vi kalla rikedom fölle plötsligt ned öfver hennes hufvud, der uppfostran och vanor ej förtagit ämnena till det rus, som fördränker rikedomens offer. Den unga frun gjorde inga sådana betraktelser, men sucken, som åter bröt fram, förrådde att minnets ande gjorde dem i hennes ställe i djupet af hennes bröst. (Slutet följer.) nn — Ea gammal kapten drog en gång i fält, och hade med sig vid sitt kompani en hel hop unga idelsmän, hvaribland äfven fanns en furste. De unga herrarne ville göra sig roliga på den -gamile kaptelens bekostnad, och emedan han var mycket fet ;ch red på en liten häst, så sade fursten: min herr capten, ni ser ju alldeles ut som en slagtare! — Nådige herre, svarade kaptenen lugnt, jag måste äl se ut som en slagtare, då jag fö: så många kalfvar till slagtarhuset.x (W. W.)