Aftonbladet – 13 januari 1848, sida 3

nämnde skrift, hvars innebåll förtjenar komma till den större allmächetens kunskap, ty endast derigenom kan dess ädla syfte uppnås. (Insändt.) INGA KOMMINISTRAR MER! Komministrarne från trenne stift i riket hafva till innevarande riksdag sändt fullmäktige. Desse äro män, både med cembetsskicklighet och litterär bildning, så att de uten tvifvel med heder skola fylla sina platser. Likväl har man all apledning förmoda, att de ej skola förmå genomdrifva något till sina kommittenters fromma. — Hvad de utan tvifvel komma att med samfäld kraft angripa, är den dubbla och förhöjda tjenstårsberäkningen, detta det betänkligaste och orättvisaste, som svensta kyrkan har att i sin organisation framvisa. Härmed komma de likväl, efter hvad tidens tecken tydligen utvisa, att ingenting uträtta; ty inom detta decennium har emanerat ett konungabref, hvarigenom all dubbel tjenstårsberäkning upphäfdes, cch dock är den åter i full gång, sedan fångpredikanterne återfått denna besynnerliga förmår. Dock, bärom är ej min mening att förgäfves orda; ty den tid kan snart komma, då ej mera blifver fråga om förhöjd eller dubbel årsberäkning, utan om tredubbel. Det är nemligen lika rättsenligt att bestämma trenne år för ett, som 2 eller 417, för ett, då åren skola räknas vid befordringar. Detta hör väl helt och hållet till den ekonomiska lagstiftningen, kan jag förstå, der Riksens Ständer ej hafva något alt säga; i annat fall hade de väl förebyggt detta otroliga. Och arbetsmyrorna äro stumma: de förtrampas och dö: deras släpande är i och med detsamma glömdt; ty deras arbete var ej af beskaffenhet att synss för verlden; derpå kan så!edes ej göras något afseende. Arbetsmyrorna äro komministrarne inom församlingarne, och de, som hafva det föga glädjande hoppet att en gång komma på deras platser. Så obetydlige varelser desse äro i vår Herres skapelse, hafva de dock, förunderligt nog, menskliga känslor, om också icke fermåga att uttrycka dem på ett sätt, att deras medvarelser förså att de lida: Den lycklige, som sätter sin fot på deras nacke, han kan, naturligtvis, icke ana, att de ens hafva lif; den likgiltige undviker att skada dem, och tänker: du roå lefva, du gör mig ingen särdeles olägenhet. Men efter j:g kom på kapitlet om den ekonomiska lagstiftningen, torde ingen författning vara mera ingripande i detta fll, än den om laga skifte. Omöjligt att undgå den! äfven den mindre hemmansegaren irom by kan fordra dess verkställighet, och den obesutne får säja eller realisera sin jordlapp så godt ban kan. — Månne det nu icke också saart är på tiden att anställa en refning af alla Sverges pastorater? — De obesutne: komministrar, kapellpredikanter, folkskoleprester (de, som icke mera behöfvas) och alla extraordinarier ställas på indragningsstat; pastoraten göras i möjligaste mån lika efter grunden för inoch afrösningsjord, eller hvad de efier mätismannasrdom vid laga skiftet kunna arses afkasta. — Inga komministrar mer! — Ingen prest ordinerad förr, än han hear. laglig kallelse till et pastorat! — Inga prelater mer! Vår Frälsare hir sag!: En är eder mästare, Christus, öch J ären alle bröder (Mattb. 23: 4). Lika lön! lika anseende i det borgerliga, såsom inför Gud! Man invänder: Kyrkan behöfver tillsgna sig allt, hved tiden alstrar i vetande. Jag svarar: detta vare henne mer än gerna unnadf, eburu det i våra dagar lärer stå öfver den enskildes förmåga: Jag önskade att våra prester kunde allt — vore licentiater — men åtnöjer migy med fordran, att de äro theologie kandidater, sås ledes alle kompetente till graden i filosofiska fakulteten, innan de kunna söka befordran inom Kyrkan. Att församlingen just blifver uppbyggd och förd till saligheten af en, som endast är möstare i: mathematik, fysik, hotanik etc., det är ej konstateradt. Det är i det theologiska vetandet, som presten måste utmärka sig, och detta förutsätter alltid en högre humanistisk bildning. Ingen bör således ordineras förr, än ban fått ett pastorat; i gen kan få ett pastorat, utan att vara theolog e kandidat; ingen kandidat är kompetent utan full approbation. Han viges i den församlings kyrka, dit han blifvit lagligen kallad, och sedan han fått behörig fullmakt. Derigenom försvinner all papistisk ståt med denså kallade installationen, hvilken i ett visst stift nu ibland kommer temligen post festum, sedan den kallade ett å ett och ett halit år i allt redan fungerat såsom pastor på stället. Genom. derna åtgärd skall ock snart utrönas, hvilka hafva den inre, sanna kallelsen till predikoeröbetet och sträfva att göra sig densamma värdige; ty innan detta mål hinnes, äro de öfverspända känslorna, hwvika nu med all flit i vissa läroverk skola väckas och underblåsas, återförvisade inom förnuftets gränser, och en sann kristendom, grundad på pröfning och öfvertygelse, har intagit deras rum. Kandidaten bar genomgått det stadium i det theologiska studium, som fått benämningen: Tentatio, cch. då han sjelf frestad varit, kan han hjelpa dem som frest2s, åtminstone kraftigt understödja dem i frestelsen. Han bör icke mera kunna vara en fanatisk ifrare, ett fel, som ofta vidlåder de utskickade alumnerne vid sina 23 å 24 år, och som så bjert afsticker emot det sansade nitet till Guds ärz. All preskriptionstid för erhållandet af ett padt rinat Hörn FAL Kd Manna fri dne de sålt