Aftonbladet – 12 januari 1848, sida 3

relse och dess embetsmän, är tids nog att kasta sig i striden, till dess sådana grundsatser och beslut vilja göra sig gällande, de der uppenbart äro riktade mot god ordning och fred; — hurusom slutligen sanningen är stor och stark och skall segra, om man öfverlåter den åt sig sjelf, likasom den är den bästa kämpe emot hvarje villfarelse, och bar intet att frukta af striden, så framt den icke genom menniskors mellankomst beröfvas sina naturliga vapen, nemligen det fria beviset och den fria debatten, och att således villfarelser upphöra att vara farliga, så snart man fritt får träda dem under ögonen. Alltså varder härmed af allmänna församlingen lagligen stadgadt, att ingen skall tvingas att besöka någon konfessions gudstjenst, eller genom afgifter någon sådan understödja: att ingen bvarken skall tvingas, hindras, betungas, till lif eller gods skadas, eller annars på något sätt lida för sina religiösa åsigter, eller för sin tro, utan att det skall stå alla menniskor fritt, att öppet bekänna samt, med grunder, försvara sina religiösa meningar, och att deras behörighet till statsembeten på intet sätt derigenom får ökas eller minskas.n Och ehuruväl vi vete, att denna församling, som folket utkorat för sin lagstiftning, icke har någon makt, att inskränka kommande församlingars beIslut, hvilka fastmer ega lika makt som vår, och att det således lagligen skulle vara af ingen följd att I förklara detta beslut för oåterkalleligt; så står det loss likväl, å andra sidan, fritt att uttala, det de härmedelst betryggade förmåner höra till mensklig:) hetens naturliga rätt, och att hvarje akt, som framI deles riktas mot denna härmed beslutade, för att .Jupphäfva den eller inskränka den i sin kraft, är en förbrytelse mot denna rätt. . Sedan Virginien genom akten af den 6 Dec. 1775 infört religionsfriheten, följde en sådan i de andra staterna efterhand. Den 3 Nov. 4776 afgaf Maryland en förklaring af nära nog samma anda och fö:jder, som den Virginiska. DyJlika beslut fattades snart derpå af vederbörande lagstiftande myndigheter i NewYork, SydCarolina och alla andra kolonier, der den proteI stantiska episkopalkyrkan förut herrskat såsom Istatskyrka. I de norra stater, som innefattas under benämningen Nya England, gick föränIdringen långsammast. Virginiens exempel följI des först 40 år sednare af Connecticut. Systemet antogs snart derpå af NewHampshire, Maine, och Vermont till en del. Masszchusetts ingick sist derpå. I Andra Boken inträder förf. på området af den mes! omtvistade frågan: han företager en unI dersökning om frivillighetssystemet såsom motsatts till det förutvarande,. Förf. visar huru Idetta system öfverallt sprider religiöst Lf, och ban omtalar flera exempel, som ej utan rörelse kunna läsas. Vi meddele här en litenberättelse från sid. 443: Befolkningens hastiga tillväxt i några nyss uppkomna städer i vestern, pär de nemligen hafva ett för :bandeln gynnande läge, är i hög grad förvånande; Denna tillväxt öfverraskar isynnerhet i de första graderna. Sådant hade jag tillfälle att erfara, då jag vid en resa genom de vestra staterna i våra välgörande sällskapers ändamål besökte orten Montgommery i staten Alabama, i sällskap med en värdig baptistisk andlig. Då var stället knappt mer än en stor by, och en afton af de två dagarna vi tillbragte der, predikade vi i ett stort skolhus, hvilket, om jag rätt erinrar mig, var den enda platsen för religiösa sammenkomster. Vi hade etticke ringa antal åhörare, ehuruväl helt nära intill oss var en cirkus. — Men när jag, jemnt tre år sednare, gjorde en lika resa och tillbragte en söndag och ännu dertill några dagar på samma ställe, buru förvånande hade icke då omständigheterna förändrat sig. Jag predikade om morgonen i en af trädstammar uppbyggd, brädbeklädd och i hvarje hänseende treflig kyrka för minst sexhundra personer; kyrkan, som räknade etthundra melemmar, hade såsom predikant antagit en ung man med en årlig inkomst af ett tusen dollars. Om aftonen predikade jag i den af tegel uppbyggda och ännu icke alldeles färdiga baptistkyrkan, som kunde rymma åtminstone trehundra personer. Utom. dessa gafs der ännu en metodistiskt-episkopaloch en protestantiskt-metodist-kyrka, begge så vidt jag kan påminna mig. lika stora som den baptistiska kyrkan. Vidare stod der en episcopalkyrka, som icke var mindre i utrymme, men dock sannolikt hade en mindre församling, än baptistkyrkan. Och utom allt detta fanns der ännu en romerskt-katholsk kyrka ehuru förmodligen icke synnerligen stor. Hvilken förändring inom tre år! En andlig entusiasm, som under ett af dessa år egt rum, hade utbredt varmt, kristligt lif och kunskap till många personer. Denna hastiga tillväxt är visserligen utomordentlig, men dylika företeelser erbjuda sig på ganska många ställen i vestern. Jag känner icke, hvilka skiften Montgommery sedan erfarit, men hvad jag bär på grund af egen åskådning berättat, har inträffat mellan åren 1831—18534. Vid stranden af Genesseefloden, blott två mil förr än den utgjuter sig i Ontariosjön, stod i staten NewYork en såsom stad inkorporerad ort vid namn Rochester. Detta ställe är bekant för den ofantliga mängd af mjöl, som den producerar genom sina qvarnverk. För 25 år sedan kunde den endast uppvisa några få här och der kringströdda hus; nu står den såsom en välbyggd och blomstrande stad, som för några år sedan inneböll 22.000 invånare och 22 kyrkor, bland hvilka sednare några äro sköna och stora byggnader, hvardera med en församling af 41000—14200 personer. Bland dessa kyrkor voro två uppbyggda för tyskar, en för fransmän och schweizare stod under byggnad. Efter en utförlig historik öfver de särskilda sekternas s. k. missioner, kommer förf. till undersökning af frivillighetsprincipens inflytande på uppostran och elementarskolan. Han bar ett par särskilda kapitel om. Latinskolor och Akademier,, samt om Kollegier och Universiteter,, som förtjena läsas hos oss äfven i afseende på våra egna stridsfrågor i skolväg. Hvad han säger om Söndagsskolorna, Bibelklasserna och s. k. Modersällskaper (kap. XIV — XVI) innefattar mycket för oss lärorikt, såsom till en del i Sverige obegsgnadt förfden så högst angelägna vården sf barnet i de första åren och bibringandet äf religiös, så väl som annan, undervisning, i de späda åren. Första häftet slutar med ett antal statistiska uppgifter om unionens offentliga läroanstalter. — Det:allmänna omdömet om :devna bok måste utfalla till beröm för den vigtiga !jenst den utan -tvifvel gör genom meddelande af utsigters som, utin att vara nya i sig sjelfva, dock torde vara det för mången svensk läsare. Man väntar således fortsättningen med begärlighet. Tryck och papper äro särdeles vackra; prisetlindrigt. rr ee I HH TB AA HI wehKMRem ll Är mm vw. TT Te fev TK